# ID: svediakorp-gov465471
# author: José Javier Pomés Ruiz (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vänder mig till det tjugotal närmast heroiska ledamöter som infunnit sig till detta nattliga sammanträde.
Det är skamligt att vi måste diskutera så viktiga frågor på natten.
Våra kolleger bland ledamöterna beslutade att vi inte behövde några fredagssammanträden, och här är vi nu, vid en olämplig tid på dygnet, vilket är ovärdigt den kvalitet och värdighet som tillkommer det parlamentariska arbetet.
För det andra vill jag säga att vi måste lyckönska Ingeborg Gräßle till hennes goda arbete och säga att parlamentet är skyldigt att se till att de pengar som medborgarna ger oss inte slösas bort på administrativa kostnader och att pengarna når sitt mål punktligt och effektivt.
Det är också syftet med Gräßles betänkande.
Det finns två olika förhållningssätt här, och jag är glad över att en majoritet av talarna delar detta nya tänkesätt – som skiljer sig från det som gällde när jag kom till parlamentet för fyra mandatperioder sedan – ett tänkesätt som innebär att man anser att vi måste få ut det bästa från de människor som arbetar med att förvalta budgeten och att vi måste fastställa var ansvaret ligger.
Den politiska ståndpunkten att kräva byråkratiska förfaranden för utgifter har sitt ursprung i en misstro mot våra tjänstemän och i att vi politiker inte vill ta några som helst risker.
Tanken är att man ska göra sig kvitt tjänstemän som gör misstag, och därför säger vi till dem att de varje gång de måste köpa en penna måste gå igenom ett långt förfarande för att säkerställa att pennan har köpts enligt reglerna.
Vi tillåter inte det minsta misstag, och vi har i vissa fall gjort oss av med tjänstemän som gång på gång har gjort rätt, men som vid ett enda tillfälle har begått ett misstag.
Tanken att utgiftsförfarandet ska göras mindre komplicerat kommer därför att leda till att gemenskapens pengar, som rådet ransonerar allt hårdare – vi ska bara få 1 procent, i stället för 1,2 procent – kommer fram mer effektivt och i tid, eftersom det finns många exempel på att gemenskapens pengar når skattebetalarna och EU-medborgarna sent och ineffektivt, till följd av vår arbetsordning och vårt bristande ansvar som politiker.
Tack så mycket för detta utmärkta betänkande, fru Gräßle.
