# ID: svediakorp-gov465438
# author: Ilda Figueiredo, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Den omfattande fattigdom och sociala utestängning som påverkar över 70 miljoner människor i Europeiska unionen har redan tidigare nämnts.
Enligt vad som sägs i betänkandet har barnens fattigdom ökat under 1990-talet i 14 av de 17 medlemsstater där statistik har funnits tillgänglig.
Den nuvarande trenden är att situationen förvärras med ökad arbetslöshet, fler oskyddade och dåligt betalda arbeten, ökad flexibilitet, privatisering av kärnsektorer och tjänster.
Eftersom fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna måste dess orsaker ges större uppmärksamhet.
Därför måste nödvändiga åtgärder vidtas för att främja social integration, sett ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Därav de förslag som vi lagt fram och som är inriktade på att förändra den makroekonomiska politiken och flytta upp frågorna om social integration, arbete med rättigheter, folkhälsa, utbildning och tillgång till rättvisa, kultur och ordentliga boendeförhållanden överst på den politiska agendan.
Därför förespråkar vi att stabilitets- och tillväxtpakten ersätts med en riktig utvecklings- och framstegsinriktad pakt och Lissabonstrategin med en riktig ekonomisk och social sammanhållningsstrategi.
Däremot anser vi inte att tonvikten bör placeras vid förslaget till direktiv om att skapa en inre tjänstemarknad.
Av erfarenhet vet vi att den öppna samordningsmetod som nämns i Lissabonstrategin inte har minskat fattigdomen.
Som ett resultat av Lissabonstrategin har prioriteringarna varit liberalisering och privatisering av offentlig sektor och tjänster, vilket har gjort att fattigdomen förvärrats och att den sociala integrationen förhindrats.
Eftersom dessa åtgärder var obligatoriska tvingade inte den öppna samordningsmetoden någon medlemsstat att minska fattigdomen, och det är det som är utmärkande för detta hyckleri.
Allmän ordning är avgörande för att lösa fattigdomen och garantera de mänskliga rättigheterna.
Därför finns det å ena sidan behov av en allmän offentlig social säkerhetspolitik präglad av solidaritet, och å andra sidan att man avvisar tanken på att privatisera hälsosystemen, vilket vi har föreslagit.
På liknande sätt har staten en viktig roll i att garantera allmän utbildning av hög kvalitet och en arbetsrätt som inte kränker arbetstagarnas värdighet.
Följaktligen insisterar vi på att det inte räcker att bara beklaga sig över fattigdomen.
Den nyliberala politik som är roten och upphovet till det ökade antalet människor som riskerar att hamna i fattigdom måste ändras.
Detta är den utmaning som vi presenterar för kammaren i hopp om att detta inte blir ännu en tandlös debatt.
