# ID: svediakorp-gov465437
# author: Jean Lambert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka Edit Bauer för hennes arbete med detta utmärkta betänkande och kommissionen för dess ursprungliga dokument.
En av de punkter som kommer fram i betänkandet är att mångfaldig eftersatthet ofta är förenat med diskriminering.
Om man ser på några av de särskilt utsatta grupperna som kvinnor, vilket vi just har hört, funktionshindrade, mörkhyade, människor tillhörande etniska minoriteter och de som är både äldre och yngre, kan man se varför direktiven om antidiskriminering som grundas på artikel 13 är så viktiga och varför de måste genomföras så utförligt som möjligt.
Fokuseringen på barnfattigdom är välkommen.
Vi vet att det finns samband mellan dålig näringstillförsel, dåliga bostadsförhållanden, dålig miljö, de fattiga bor ofta i de sämsta miljöerna, samt dåliga framtidsutsikter för utbildning, vilket sedan följer människorna under deras liv och i synnerhet under deras barns liv.
Jag välkomnar uppmaningen att lägga fram en grönbok om barnfattigdom.
Vi måste se på det ur ett generellt sammanhang av social sammanhållning eftersom det har följder för skillnaden mellan rika och fattiga.
Proinsias De Rossa nämnde svårigheterna med utbildning och anställning Den verkliga anledningen till fattigdom är att inte ha tillräckligt med pengar.
Man kan helt enkelt inte förlita sig på att tillväxten i ekonomin ska sprida sig nedåt.
Man måste vidta särskilda åtgärder för att vända sig till dem som befinner sig längst ned.
Ta exemplet med Förenade kungariket som ligger ganska högt när det gäller risken för fattigdom.
Trots antalet ansträngningar som vår regering för närvarande har gjort kan man se att andelen av nettoinkomsten för hela befolkningen är 2,8 procent för de fattigaste 10 procenten, medan den är 28 procent för de rikaste 10 procenten.
Det är tio gånger så mycket.
Ni kan se att mitt eget område, Londons innerstad, som är det rikaste området i EU också har en oerhört hög fattigdomsnivå.
Vi måste ändra de procentsatserna och få till stånd en ökning för dem som befinner sig längst ned.
Jag håller med om vikten av offentliga tjänster och den roll som den sociala tryggheten måste spela där.
Medlemsstaterna bör undersöka om deras sociala trygghetssystem verkar för att tillåta människor att ta sig igenom utbildning och ta vara på utbildningsmöjligheter eller om de i själva verket begränsar dem eftersom dessa människor måste vara beredda på att arbeta när som helst.
Jag skulle också vilja påminna om kommentarerna om den öppna samordningsmetoden och den roll som Europaparlamentet ska spela här, inte minst när det gäller granskningen och resultatet av de nationella handlingsplanerna.
