# ID: svediakorp-gov465435
# author: Proinsias De Rossa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka kommissionsledamot Vladimír Špidla och Edit Bauer för betänkandet om och initiativet till socialt skydd och social integration.
Att vi har nära 70 miljoner människor som lever på gränsen till fattigdom i EU är en skamlös statistik, och det är oacceptabelt.
Fattigdom är resultatet av människors handlingar, och det kan lösas genom intelligenta människors handlingar.
Vi vet hur fattigdom kan lösas, men trots det fortsätter vårt ekonomiska system att generera elände för tiotals miljoner människor och, som har påpekats, detta går vidare från generation till generation.
Vi gör det för att vi misslyckas på nationell nivå med att integrera de olika ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga handlingsprogram som vi driver.
Vi misslyckas med att integrera de lösningar som åtskilliga nämnder och rapporter har identifierat.
En av de allra viktigaste lösningarna är inte, som ofta anförs, ett arbete, utan det är faktiskt utbildning.
Att få utbildning från förskolan, i alla fall grundläggande skolutbildning, och åtminstone fram till gymnasieutbildningen.
Att ha en anställning spelar självklart en viktig roll, men det måste även noteras att alltför många av våra hemlösa och sannerligen av våra fattiga, faktiskt har ett arbete.
Det är därför helt klart att en anställning måste innebära ett kvalitativt arbete med anständig lön och anständiga villkor om anställningen ska kunna ha någon inverkan på att lösa frågan om fattigdom.
Jag vill även påstå att socialt skydd måste ses i en vidare bemärkelse än endast som social trygghet.
Våra offentliga tjänster bör ses som mekanismer för socialt skydd.
Hälsovård, utbildning och tjänster för transport och kultur hjälper inte endast till att skydda de som lever på gränsen till fattigdom, utan hjälper även till att hålla tiotals, om inte hundratals, miljoner människor utanför fattigdom bara genom sin blotta existens.
Om de inte fanns skulle många fler miljoner människor leva på existensminimum.
Jag vill även påpeka att man bör undvika uppfattningen om att social trygghet endast är ett säkerhetsnät och att vi särskilt måste se till att ta bort fattigdomsfällor när vi omstrukturerar våra sociala trygghetssystem.
