# ID: svediakorp-gov465343
# author: Karin Gastinger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Denna fråga handlar om skyddet av de grundläggande rättigheterna och den princip om ömsesidigt erkännande som redan har diskuterats.
Mitt svar är att rådet alltid har betonat att respekten för de mänskliga rättigheterna har absolut prioritet och att rådet även aktivt arbetar för att förebygga och utrota tortyr och andra former av grym, omänsklig och förnedrande behandling, särskilt med hänsyn till artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen och de relevanta EU-riktlinjerna.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors betonade rådet dessutom – vilket redan har nämnts här i dag – att principen om ömsesidigt erkännande bör vara grunden för rättsligt samarbete och att ömsesidigt erkännande och den nödvändiga tillnärmningen av lagstiftningen underlättar det rättsliga skyddet av individens rättigheter.
I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet den 26 juli 2000 om ömsesidigt erkännande av slutliga avgöranden i brottmål konstaterar kommissionen att det måste finnas garantier för att behandlingen av misstänkta och rätten till försvar inte försämras av att principerna – om ömsesidigt erkännande – tillämpas, utan att förfarandet till och med bidrar till ökad rättssäkerhet.
Detta bekräftades också i det åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål som rådet och kommissionen antagit.
Den 28 april 2004 antog kommissionen ett förslag till rådets rambeslut om vissa rättssäkerhetsgarantier i brottmål i Europeiska unionen som den lade fram inför rådet den 3 maj 2005.
Vi har redan diskuterat detta mer eller mindre intensivt under den föregående punkten på föredragningslistan.
Syftet med detta förslag, som för närvarande granskas av de behöriga avdelningarna inom rådet och som vi hoppas kunna göra stora framsteg med under vårt ordförandeskap, är att förbättra rättigheterna för alla misstänkta och deras försvarare genom att garantera dem en enhetlig skyddsnivå i hela Europeiska unionen.
Dessutom påpekar rådet att EU: s medlemsstater måste uppfylla sina skyldigheter enligt folkrätten och särskilt enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna – som vi alla trots allt har undertecknat.
Detta bekräftas i artikel 6 i EU-fördraget.
Att principen om ömsesidigt erkännande genomförs inom ramen för ett rent rättsligt förfarande innebär också att rättsskyddet garanteras av oberoende rättsliga myndigheter, vilket är en stor fördel.
Man bör också komma ihåg att de rättsliga instrument som bygger på principen om ömsesidigt erkännande i regel innehåller en generell klausul om mänskliga rättigheter där det bekräftas att skyldigheten att respektera grundläggande rättigheter och allmänna rättsliga principer enligt artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen inte påverkas.
Slutligen innebär kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från juli 2005, som just nu granskas av de behöriga avdelningarna inom rådet, ytterligare ett steg mot en effektiv EU-politik för mänskliga rättigheter.
