# ID: svediakorp-gov465316
# author: Karin Gastinger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 925
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr vice kommissionsordförande, ärade ledamöter i Europaparlamentet!
I mitt avslutande anförande vill jag återigen säga att rent allmänt är den europeiska arresteringsordern något vi med säkerhet kan vara stolta över, trots den helt berättigade kritik som ni har fört fram på flera punkter i dag.
Faktum är att det var ett första och nödvändigt steg mot en gemensam bekämpning av brottslighet och terrorism på grundval av principen om ömsesidigt erkännande.
Detta är något mycket viktigt som vi inte får förlora ur sikte.
Flera ledamöter har bett mig säga något om rättssäkerhetsgarantier i brottmål, och jag anser att detta är en mycket viktig fråga.
Graham Watson, Kathalijne Maria Buitenweg, Giusto Catania, Stavros Lambrinidis, Sarah Ludford och Sylvia-Yvonne Kaufmann har väckt frågan.
Jag är säker på att ni är medvetna om att vi ägnade mycket tid åt att diskutera hela detta område under det informella rådsmötet i Wien den 13 och 14 januari.
Jag är också säker på att ni är medvetna om att detta rambeslut, och jag tvekar inte inför det jag nu kommer att säga, för närvarande befinner sig i en slags återvändsgränd, vilket vi i rådet i allra högsta grad beklagar.
Jag kan försäkra er att det är helt säkert att vi i rådet har den politiska viljan att formulera dessa rättssäkerhetsgarantier för åtalade i brottmål i något slags regelverk.
Därigenom vill vi sända ut ett mycket viktigt politiskt budskap.
Det är också problem med själva rambeslutet eftersom en del medlemsstater tvivlar på den rättsliga grunden för att anta ett rättsligt instrument på EU-nivå, och det är, som ni säkert kan föreställa er, en fråga som det är ganska svårt att undvika.
Om man ser på detaljerna upptäcker man att dessa tvivel särskilt gäller räckvidden och liknande frågor som vi diskuterar.
Men jag kan försäkra er på det österrikiska ordförandeskapets vägnar att vi ger denna fråga hög prioritet och att vi vill åstadkomma verkliga framsteg under vårt ordförandeskap.
Emellertid måste vi också ha i åtanke att rättssäkerhetsgarantierna är en punkt där vi måste ta hänsyn till artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna eftersom denna artikel utgör vår gemensamma grund i Europa, och det är vi alla övertygade om.
Under loppet av vårt ordförandeskap kommer vi således att försöka nå en lösning på detta så att vi kan ta nästa steg som verkligen är grundläggande.
Det viktigaste för oss är att vi kan ta oss ur den återvändsgränd där vi nu befinner oss.
Martine Roure tog upp en annan viktig fråga, nämligen vilka framsteg vi har gjort med de andra instrumenten, huvudsakligen den europeiska bevisupptagningen och informationsutbyte mellan rättsliga myndigheter.
Vad jag kan säga om bevisupptagningen är att betydande framsteg har gjorts på rådsnivå.
Det är självklart att förteckningen med 32 brott som kommit på tal gång efter gång i debatten är tillbaka på vår dagordning.
Jag kommer att diskutera den frågan senare.
Även detta är en fråga värd att debattera, men jag är full av hopp om att vi även där ska kunna göra stora framsteg under vårt ordförandeskap.
Det kan mycket väl hända att vi lyckas klara av den frågan, men även om det visar sig omöjligt kommer vi att kunna lämna över ett ärende som är mycket nära att vara slutfört till det finländska ordförandeskapet.
Om jag får gå över till rambeslutet om genomförandet och innehållet i utbytet av information från belastningsregister mellan medlemsstater samt rambeslutet om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polisiärt och rättsligt samarbete, kan jag berätta att vi diskuterar detta i arbetsgrupper och att vi, även på detta område, tror att vi ska kunna komma vidare.
Ioannis Varvitsiotis frågade varför vi inte tog ett treårigt fängelsestraff som utgångspunkt i stället för de 32 brotten i förteckningen.
Som svar på detta kan jag säga er att dessa 32 brott var föremål för en lång och ingående diskussion i rådet innan vi kunde enas om dem, det känner ni säkert till.
Det var en mycket svår process, och nu är vi glada att vi har denna förteckning.
Vad man inte får glömma när man ser på dessa 32 brott är att vad som fastställs genom förteckningen är de områden där dubbel straffbarhet inte är föremål för extra granskning.
Det är bakgrunden till förteckningen över 32 brott.
Utlämning och tillämpning av den europeiska arresteringsordern fortsätter dock att utgöra alternativ inom andra områden där dubbel straffbarhet bara kontrolleras för att den europeiska arresteringsordern ska kunna tillämpas.
Som jag redan har sagt är dessa 32 brott återigen föremål för diskussion i samband med det europeiska bevisupptagningsbeslutet eftersom vi naturligtvis vet att en del av dessa brott har en mycket bred definition medan andra relaterar till mycket specifika handlingar.
När man ser på det i dag framstår detta som en brist i konsekvens, och det är vi väl medvetna om.
Detta till trots är vi glada över att ha fått den på plats, och vi kommer naturligtvis att fortsätta arbetet med förteckningen på grundval av vår erfarenhet från den europeiska arresteringsordern.
Jag vill be er att ge oss tid.
Vi behöver tid på oss om vi i slutändan ska få till stånd en bra grund för ett ännu bättre samarbete inom detta område.
