# ID: svediakorp-gov465315
# author: Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 230
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De två hörnstenarna i EU-samarbetet i rättsliga frågor är principen om ömsesidigt erkännande av domar och harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.
Dessa två principer kompletterar varandra men de är svåra att genomföra, och det kommer att ta mycket tid.
Oaktat detta måste varje möjlig ansträngning göras för att få till stånd en gemensam kriminalpolitik i EU.
Den europeiska arresteringsordern utgör ett första viktigt steg för principen om ömsesidigt erkännande av brottmålsdomar och bidrar till att befästa en gemensam rättskultur.
Trots att framsteg har gjorts i processen med att anpassa den europeiska arresteringsordern kvarstår naturligtvis fortfarande vissa svårigheter, bland annat när det gäller det enhetliga eller icke-enhetliga införlivandet av rambeslutet i medlemsstaternas nationella lagar och de brottskategorier där brottsligheten inte stävjas.
Man måste ägna särskild uppmärksamhet åt dessa svårigheter.
Jag vänder mig likaså till rådets ordförande, den österrikiska ministern Karin Gastinger.
Jag undrar varför det ska finnas en förteckning med 32 brott och varför vi inte förenklar hela proceduren genom att säga att alla brott som har ett straffvärde på mer än tre års fängelse omfattas av denna mekanism.
Det skulle göra mycket för att underlätta för både nationell lagstiftning och nationella domare.
Jag är säker på att ni kommer att ta er an denna fråga med den skicklighet som utmärker er, fru minister.
