# ID: svediakorp-gov465303
# author: Kathalijne Maria Buitenweg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är ett faktum att den europeiska arresteringsordern redan ger resultat på många sätt, men trots att den gör utlämningssystemet effektivare, avsevärt snabbare och även mindre godtyckligt har den fortfarande brister.
Tidigare var min grupp emot att den infördes, eftersom den inte åtföljdes av överenskommelser om miniminormer vid brottmålsförfaranden.
Det som nu har gjorts gäller bara spårandet av misstänkta personer utan att nödvändiga garantier införs för att skydda deras rättigheter.
Det kan se ut som en beslutsam åtgärd och som att ta i med hårdhandskarna för att bekämpa brottsligheten, men samtidigt är det ett hinder för samarbetet inom området för utlämning.
Tre år har gått sedan arresteringsordern antogs, men situationen är fortfarande densamma.
Rambeslutet för misstänkta personers processrättigheter har ännu inte antagits av rådet.
Jag ansluter mig till Graham Watsons vädjan till rådet att klargöra vilka medlemsstater som motsätter sig en förbättring av misstänkta personers rättigheter och anledningen till detta.
Det som verkligen sägs, också av Panayiotis Demetriou, är att ett stort antal rättsfall håller på att utredas i Strasbourg, trots att alla medlemsstater måste hålla sig till misstänkta personers rättigheter och konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Det är också många skillnader mellan medlemsstaterna, i synnerhet i fråga om dessa förfaranden.
Om vi alla var överens om misstänkta personers rättigheter vore undertecknandet av denna överenskommelse om processrättigheter naturligtvis en ren formalitet, men det är inte fallet, eftersom det finns många stora skillnader som resulterar i att de nationella domstolarna nu försöker ta reda på under vilka villkor människor ska få utlämnas.
Det innebär att personer i ett antal rättsfall inte har utlämnats till andra medlemsstater i EU.
Ett exempel på detta var ett rättsfall i Bolzano då den lokala domstolen vägrade överlämna en italienare till Österrike.
Så snart vi har gemensamma överenskommelser om misstänkta personers rättigheter kommer det att bli mycket lättare att överlämna dessa personer.
Jag vill därför be rådet att inte betrakta detta som ett tillägg till misstänkta personers rättigheter utan som en nödvändig del, så att ingripande och uppspårande går hand i hand, medan man samtidigt värnar om rättsstatsprincipen, även på EU-nivå.
Bristen på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna kommer också att inverka negativt på den aspekt som gäller spårande.
