# ID: svediakorp-gov465288
# author: Peter Mandelson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,524
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Om ni inte misstycker tänker jag inte ge mig in på att besvara påpekandet om sänglinne just nu.
Under den tid som jag har på mig tänkte jag att det vore bättre att hålla mig till skor, men jag kan försäkra er om att frågan om alla slags antidumpningstullar på sänglinne kommer att bedömas och tillämpas ordentligt, något som enligt min mening för närvarande sker.
Jag anser att värdet på debatter som denna och parlamentets viktiga roll bevisas av de mycket viktiga och insiktsfulla iakttagelser som har gjorts under de senaste 45 minuterna.
Min roll på kommissionens vägnar är att lyssna till det som ledamöterna har att säga och noggrant överväga de punkter och argument som har tagits upp.
Jag kan försäkra er om att jag kommer att överväga dem tillsammans med de iakttagelser som medlemsstaterna har gjort, så när jag återvänder till kommissionen med de slutliga rekommendationerna kommer jag att kunna göra det efter att ha hört den variation och mångfald av olika synpunkter och argument som har framförts.
Men efter att ha hört så många klagomål denna eftermiddag om att mina inlägg är protektionistiska, onödiga och obefogade, tillsammans med ett något högre antal parlamentsledamöter som har klagat på att jag inte går långt nog, mina åtgärder är olämpliga och att jag borde gå längre, är jag frestad att göra den enkla iakttagelsen att jag kanske har genomfört helt riktiga åtgärder, precis mitt emellan de två rivaliserande åsikterna!
Hur lockande det än må vara att göra denna rätt så tarvliga iakttagelse ska jag försöka undvika det.
Jag skulle dock vilja säga att jag i synnerhet håller med Georgios Papastamkos och Tokia Saïfi, vilka båda ser behovet av att ingripa mot uppförande som är konkurrenshindrande och snedvridande handel hos våra partner, men samtidigt göra det med ett visst perspektiv och en balans som jag anser att det anstår mig att upprätthålla.
Jag tror att Francisco Assis har rätt i att i de tillfälliga åtgärder som införs är det viktigt att vi upprätthåller noggrann kontroll och övervakning av följden av det som vi gör för att se till att vi lyckas överblicka situationen och kanske vidta reviderade åtgärder när vi når det definitiva skedet av våra åtgärder senare i år, om vi sviker våra plikter.
Låt mig mycket kort svara på några av de övriga punkter som togs upp.
Vissa har dragit paralleller mellan de föreslagna åtgärderna och de åtgärder som vi vidtog när det gällde textilier.
Det är två mycket olika fall.
När det gäller textilier hade vi att göra med varor som handlades under rättvisa villkor, även om de blev föremål för en dramatisk och plötslig volymökning till följd av att kvoterna på kinesiska textilier hävdes i början av 2005.
Vi vidtog därför en säkerhetsåtgärd genom att införa kvoter, vilket vi är berättigade att göra.
Vi höll inte, som i detta fall, på med konkurrensbegränsande åtgärder – dumpningsåtgärder – som drar till sig en antidumpningsåtgärd i form av en tulltaxa – inte en kvot eller en fysisk gräns.
Jag förväntar mig därför inte att vi kommer att ställas inför de tillfälliga barnsjukdomar som vi hade i fallet med textilier.
Detta borde de som beskriver textilperioden som ett slags krig eller slag som vi förde mot Kina lägga på minnet.
Långt därifrån.
Vi lyckades komma överens med Kina om de åtgärder som vi vidtog, på ett mycket okrigiskt sätt.
Ytterligare två punkter togs upp av ett antal ledamöter.
En rör inverkan på konsumentpriser.
Låt oss betrakta detta fall i ett perspektiv.
Det handlar bara om nio av hundra par skor som köps av europeiska konsumenter, med andra ord en bråkdel av produkturvalet.
En tullsats skulle ligga på strax över 1,50 euro av genomsnittliga grossistpriser på 8,50 euro för skor, som sedan säljs för mellan 40 och 120 euro, i motsats till en tullsats som helt enkelt skulle uppgå till 1,50 euro.
Var så vänliga och tala inte om för mig att 1,50 euro inte kan absorberas av leverantörskedjan av importörer och återförsäljare, särskilt importörer och återförsäljare som har gynnats av låga importpriser från Kina och Vietnam men som inte ännu har låtit konsumenterna komma i åtnjutande av effekterna av dessa billigare importpriser – en fråga som konsumenterna kan ställa till sina återförsäljare om de råkar stöta på dem vid något tillfälle i framtiden.
Ett antal ledamöter har frågat mig varför jag föreslår att högteknologiska sportskor och barnskor ska uteslutas.
När det gäller sportskor utesluts dessa från undersökningen eftersom de inte tillverkas inom EU i tillräcklig mängd för att kvalificera sig till att eventuellt skadas av dumpning.
Det föreligger därför ingen skada för europeiska tillverkare, eftersom tillverkning av denna typ av sportskor knappt existerar.
När det gäller barnskor bygger mitt förslag uteslutande på gemenskapens intressen.
Små barn behöver tre till fyra par nya skor varje år.
Effekten av en tullsats på priset på sådana skor är därför potentiellt större än för vanliga skor.
Enligt min åsikt borde inte föräldrar ha några potentiella hinder som ställs i vägen när det gäller att köpa skor av god kvalitet till barnen.
De som vill att jag ska omklassificera kundsegmenteringen för dessa skor borde komma ihåg att kundklassificeringen för barn är upp till storlek 37 ½ med klack lägre än 3 cm.
Även om jag är beredd att diskutera med mina kolleger i generaldirektoratet för skatter och tullar (TAXUD) är det en klassificering som jag har fått, inte en som jag har föreslagit.
Låt mig bara kort göra en eller två ytterligare snabba iakttagelser.
Det antyddes att undersökningen hade tagit för lång tid.
Detta urval tar tid.
Jag är tvingad av de regelverk som finns inom Europeiska gemenskapen att iaktta mycket stränga förfaranden och använda mycket strikta referensländer och -företag när jag undersöker förhållanden i ett annat land som inte åtnjuter marknadsekonomisk status.
På samma sätt som jag inte kan föregripa klagomål om dumpning – vissa ledamöter klagade på att jag inte visade tillräcklig framsynthet, som om jag hade en kristallkula framför mig som ska avslöja varifrån nästa klagomål om dumpning kommer – kan jag därför inte föregripa ordentliga förfaranden och undersökningar som fastställs i våra regelverk och som jag är tvingad att följa i detalj.
Låt mig svara på den antydning om att det på något sätt var ett brott mot tilliten.
Jag förstår inte detta.
Medlemsstaterna mottog kommissionens arbetsdokument före min presskonferens den 23 februari.
I det ögonblick som dessa arbetsdokument går ut till medlemsstaterna kan jag försäkra er om att de i princip är offentliggjorda för massmedierna.
Jag måste därför förtydliga dem omedelbart, samt förklara och rättfärdiga det som jag gör.
Detta berövar verkligen inte medlemsstaterna deras rätt att uttrycka sin åsikt i fallet eller att motta detaljerade svar från kommissionens enheter.
Jag ska lämna frågan där, förutom att sammanfattningsvis säga att det är mycket viktigt att vi betraktar det som sker i Kina, Vietnam, Indien och övriga asiatiska länder i ett visst perspektiv.
Det är naturligtvis hård konkurrens, och det är en svår utmaning för europeiska tillverkare och producenter att stå upp emot.
Vi har en plikt att göra allt vi kan för att hjälpa europeiska tillverkare att anta denna utmaning och hjälpa de anställda i företagen att anpassa sig till de utmaningar och nya omständigheter inom internationell handel som vi upplever.
Jag anser inte att det är riktigt och lagligt att hjälpa människor att anpassa sig till dessa nya krafter i den globala ekonomin genom att uppmuntra människor att skydda sig eller låtsas att dessa förändringar, utmaningar och nya konkurrenskällor på något sätt kommer att försvinna och lämna oss ensamma så att vi inte behöver reagera på dem, om vi stänger våra ögon eller täcker våra huvuden med en filt.
Alla politiker som sänder ut denna typ av budskap till allmänheten skulle göra sig skyldiga till falskt ledarskap, och dåligt ledarskap gentemot allmänheten, som behöver förstå det som sker och få hjälp med att bemöta det.
Vi kan inte upprätthålla ett falskt sken av att vi inom EU, genom att dra oss tillbaka från den konkurrensmässiga utmaning som vi står inför i den globala ekonomin, på något sätt kommer att gömma oss från den och samtidigt upprätthålla vår levnadsstandard och vårt välstånd i framtiden.
Vi kan inte och kommer inte att göra det.
Vi måste svara på denna utmaning genom att lägga vikten på vår konkurrenskraft, vårt nyskapande och vår förmåga att reagera på förändring och att konkurrera mer effektivt i framtiden.
Om vi inte står upp mot utmaningen och inte visar detta inför vår allmänhet, kan vi inte sedan klandra dem för att reagera med fruktan och huvudbry över det som sker i den globala ekonomin.
