# ID: svediakorp-gov465188
# author: María Esther Herranz García (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill naturligtvis gratulera de två föredragandena och alla ledamöter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, som har arbetat så hårt med detta betänkande.
Jag anser att detta institut behöver bli ett användbart instrument, men hur användbart det blir kommer att bero på huruvida regeringarna verkligen har den politiska viljan att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor.
Jag säger detta för att det, som Amalia Sartori sa, i mer än femtio år har funnits lagstiftning som ska säkerställa att män och kvinnor ska få lika betalt för lika arbete.
Ändå tjänar många kvinnor mindre än män för samma arbete nu, år 2006, eller har kontrakt som inte motsvarar det arbete som de faktiskt utför.
För dessa effektiva åtgärder, som är vad kvinnor behöver i vårt europeiska samhälle, krävs därför att lagarna tillämpas i praktiken och inte att fler och fler lagar skrivs.
Därför behöver vi en politisk vilja som uttrycks med pengar, pengar som måste anslås i budgetarna, såväl nationella budgetar som gemenskapsbudgetar.
Jag vill se verklig jämställdhet, och vad jag naturligtvis inte vill se är politisk propaganda.
När regeringar som påstår sig vara mycket progressiva lägger fram planer som exempelvis den nationella reformplanen som har presenterats av mitt lands regering, inkluderar de ofta fraser som ” det kommer att medföra fördelar att anställa unga, arbetslösa män under trettio år ” medan man inte vidtar några åtgärder för kvinnor under trettio år, bland vilka det i mitt land är en mycket högre grad arbetslöshet än bland männen.
Detta kallar jag demagogi: att säga en sak och göra en annan, och det är precis vad vi måste undvika i Europeiska unionen.
Därför säger jag ja till detta institut, men det måste fylla ett verkligt syfte.
