# ID: svediakorp-gov465174
# author: Amalia Sartori (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill ansluta mig till det min kollega, Lissy Gröner, sa till stöd för att rösta för detta förslag från kommissionen, som uppfyller ett behov som finns i alla länder i Europa, och inte bara hos kvinnor.
I verkligheten har, som både kommissionsledamoten och Gröner redan har sagt, den här frågan debatterats länge: idén om att inrätta ett jämställdhetsinstitut har funnits i över tio år, på förslag av den dåvarande svenska jämställdhetsministern.
Arbetet fortsatte i fem år, och debatten var grundlig.
År 2000 erkände Europeiska rådet i Nice behovet av ett verktyg som kunde främja utbyte av erfarenheter och av att utbyta information om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Europeiska kommissionen förberedde en förstudie och presenterade den, och för ett år sedan, den 8 mars, fattades detta beslut.
Det har redan nämnts att denna studie var en gemensam och mycket betydelsefull ansträngning av vårt parlamentsutskott, som agerade för att säkerställa att institutet skulle bli så som vi alla vill att det ska bli: ett mycket flexibelt tekniskt instrument med som uppgift att sammanställa alla uppgifter som kommer från statistiska organ och att sprida denna information för att ge alla aktörer och alla de som är ansvariga för lagstiftning och för att agera möjligheten att göra val där genusperspektivet beaktas.
En del människor kommer att fråga sig om det verkligen är nödvändigt att inrätta ett jämställdhetsinstitut.
Jag anser definitivt att det är nödvändigt, och det bekräftas av uppgifter som är tillgängliga för alla.
Direktivet om lika lön antogs till exempel för 30 år sedan, 1975, men i dag har vi fortfarande en genomsnittlig ojämlikhet i Europa på 15 procent, och i vissa länder ligger siffran på nära 30 procent.
Uppgifterna om sysselsättning talar också sitt tydliga språk: Lissabonmålen kommer bara att bli verklighet om ett växande antal kvinnor får tillgång till arbetsmarknaden, för att inte tala om problemen med födelsetalens nedgång och med våld.
Enligt min uppfattning finns det behov av detta institut.
Vi kräver fortfarande ett jämställdhetsinstitut för kvinnor, som riktar sig till kvinnor.
Strukturen kommer att vara mycket konsoliderad: styrelsen kommer att ha nio ledamöter, samt en företrädare från kommissionen och en företrädare för varje land i den rådgivande kommittén.
Jag vill avsluta med att säga att motståndet är av två slag: en del människor vill sammanföra allt till ett institut för mänskliga rättigheter, och det finns redan planer på att inrätta ett sådant i Wien.
Om jag ville bistå kommissionsledamot Franco Frattini skulle jag instämma, men jag anser att detta inte är vad kvinnor behöver.
Andra anser att det skulle kosta för mycket, men mitt svar på det är att vi har fyra organ i Europa som arbetar med sysselsättningsfrågor, och de kostar 66 miljoner euro per år.
Det här organet kommer däremot bara att kosta 8 miljoner euro.
