# ID: svediakorp-gov465156
# author: Jan Andersson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att tacka föredraganden för hans öppna sätt att arbeta med detta betänkande, där han har lyckats ena utskottet.
Det har han gjort på ett alldeles utmärkt sätt.
Jag delar också föredragandens åsikt att omstrukturering inte är något nytt.
Om jag ser till min egen hemstad så kan jag konstatera att de stora arbetsplatser som fanns när jag var barn inte finns längre – det är helt nya arbetsplatser som har vuxit upp.
Därigenom är samhället förändrat, arbetsplatserna är mer högkvalitativa i dag än de var när jag växte upp.
Den utvecklingen kommer att fortsätta.
Det nya är att det sker så mycket fortare i dag i den globaliserade världen, varför vi måste ha omstruktureringen som ett instrument.
Man kan se det som ett hot eller som en möjlighet, men genom att vi har valt väg och sagt att vi inte ska konkurrera med Indien och Kina, med deras låga löner och deras arbetsvillkor, utan behålla en hög lönenivå och goda sociala villkor, så måste omstruktureringen vara ett instrument i Lissabonprocessen.
Men frågan är då hur vi ska genomföra omstruktureringen.
För det första måste vi ha framförhållning.
Det finns trender som vi måste kunna se.
Dessutom måste vi agera i tid, för att om man agerar sent så är det i bland för sent.
Då får fabrikerna bara lägga ned, då finns det inga andra alternativ.
Vi måste agera med förändringsarbetet i tid.
För det andra måste det ske med delaktighet.
Arbetsmarknadens parter och de anställda måste vara med i hela processen, så att man kan vara förberedd för omstruktureringen när processen pågår i form av kompetensutveckling och annat.
För det tredje måste man dela erfarenheter.
Jag besökte Dublininstitutet förra helgen.
Det finns ett omfattande arbete och samlad information om lyckade omstruktureringsprocesser.
Jag kan till exempel säga att redan i dag har 75 procent av de anställda i Västervik där Electrolux lade ned förra året fått nya arbeten.
Det har skett ett samarbete mellan företaget, arbetsmarknadens parter och det lokala samhället för att skapa nya arbetstillfällen.
Låt oss nu när vi skapar en ny global fond inte glömma de gamla instrumenten: socialfonden, kompetensutveckling och det ansvar som finns på nationell nivå och regionalnivå.
Jag är anhängare av globaliseringsfonden om den används till att stärka individerna och sysselsättningen och inte bevarar gamla strukturer.
Men vi ska också använda de gamla instrumenten som exempelvis socialfonden för att förstärka kompetensutvecklingen.
