# ID: svediakorp-gov465131
# author: Vladimír Maňka (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag har med intresse läst kommissionens rapport från den 8 februari, av vilken det tydligt framgår att arbetskraftens rörlighet inom Europeiska unionen har haft positiva effekter.
Migrerande arbetstagare har bidragit till att avhjälpa brister på arbetsmarknaden.
De har ökat utbudet av yrkesutbildad arbetskraft i EU, minskat utrymmet för olagliga anställningar och på det hela taget bidragit till bättre effektivitet i EU.
För en månad sedan debatterade vi och godkände vi i första behandlingen ett betänkande om att öppna tjänstemarknaden i Europeiska unionen.
Jag nämner tjänstedirektivet, eftersom det kan komma en punkt när direktivet kommer att beröra den fria rörligheten för arbetstagare.
En kritisk situation skulle kunna uppstå om å ena sidan tjänstedirektivet träder i kraft och å andra sidan ett land fortfarande väljer att hindra den fria rörligheten för arbetstagare.
Detta skulle begränsa arbetstagarnas möjligheter att byta arbetsgivare, även om inte bara de själva, utan även bestämmelselandet, skulle vinna på en sådan förändring.
Ett land kan undanröja denna risk genom att upphäva övergångsperioden.
Den fria rörligheten för arbetstagare är i sig själv naturligtvis ingen lösning för att upprätthålla den sociala modellen i en bestämd stat.
Ineffektiva modeller kan inte upprätthållas inför de allt större underskott i de offentliga finanserna som är följden av globalisering, tekniska förändringar och åldrande befolkningar.
Den fria rörligheten för arbetstagare är dock definitivt inte – och kan inte vara – källan till dessa problem.
Man kan inte i EU: s lagstiftning diktera för medlemsstaterna om de bör eller inte bör upphäva övergångsperioder.
Dessa stater bör dock vidta alla tänkbara åtgärder för att angripa de verkliga orsakerna till sina ekonomiska problem.
De kommer då att betrakta den fria rörligheten för arbetstagare som en fördel, inte som ett hot.
