# ID: svediakorp-gov465130
# author: Toomas Hendrik Ilves (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ET
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag vill ställa en mer allmän fråga, nämligen varför de nya medlemsstaterna anser att det finns en växande klyfta mellan dem själva och de gamla medlemsstaterna.
Jag ska börja med att tala om tjänstedirektivet.
Det fanns en rädsla för att de nya medlemsstaterna skulle börja erbjuda tjänster av en bättre kvalitet än tjänsterna i de gamla medlemsstaterna, vilket ledde till att genomförandet av en av EU: s grundläggande rättigheter, som i femtio år bara hade funnits på papper, blockerades.
Det talades kränkande om att rörligheten för tjänster utgjorde ” social dumpning ”, och den mytiska polske rörmokaren frammanades för att skrämma medborgarna i de gamla medlemsstaterna.
Denna retorik var förödmjukande för de nya medlemsstaterna och gav deras medborgare intrycket att de inte var människor.
Konflikten stod dock inte mellan vänster- och högerkrafter, och de gamla medlemsstaterna nådde snabbt en kompromiss mellan sig: några försvarade sina storföretag, medan andra skyddade sina fackföreningar.
Men Östeuropa öppnade sin marknad långt före anslutningen till Europeiska unionen, med följden att storföretag från de gamla medlemsstaterna i åratal helt enkelt har köpt upp företag i Östeuropa utan något tjänstedirektivs restriktioner.
De kom till vår marknad och köpte den, men när det blev vår tur var dörren stängd.
Det är småföretagen och medborgarna i de nya medlemsstaterna, liksom konsumenterna i de gamla medlemsstaterna, som blir lidande till följd av detta.
För det andra gör inskränkningen i den fria rörligheten för arbetskraft de nya EU-medborgarna till andra klassens medborgare.
Några medborgare i EU är berättigade att röra sig fritt, medan andra inte är det – på grund av sitt medborgarskap.
Nyprotektionismen i EU begränsar de medborgerliga rättigheterna för de nya medlemsstaternas medborgare, ofta genom främlingsfientlig retorik, som vi märkte i samband med debatten om tjänstedirektivet.
Även om arbetsmarknaden är stängd, har de gamla medlemsstaterna i åratal gladeligen plockat ut de arbetstagare som de saknat – till exempel läkare, sjuksystrar och IT-specialister.
Det skulle aldrig falla dem in att förolämpa dessa arbetstagare genom att tala om ” dumpning ”, eftersom deras rekryteringar ofta till och med finansieras genom statsbidrag.
För det tredje har nu ett direktiv genomförts som föreskriver att tredjelandsmedborgare som har bott i en EU-medlemsstat i fem år är berättigade till fri rörlighet, en rättighet som medborgarna i de nya medlemsstaterna saknar.
Vilken slutsats kan man dra av detta?
Jo, att medborgarna i de nya medlemsstaterna inte bara är andra klassens, utan till och med tredje klassens medborgare.
Jag undrar därför vilka åtgärder EU planerar att vidta för att se till att denna oacceptabla protektionism och uppenbara diskriminering inte splittrar det nyligen återförenade Europa.
