# ID: svediakorp-gov465122
# author: Adam Jerzy Bielan, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 417
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den situation som råder sedan den 1 januari i år är paradoxal.
Å ena sidan är länderna i det så kallade EU-15 skyldiga att se till att varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare behandlas på samma sätt som de egna medborgarna när det gäller tillträde till arbetsmarknaden.
Å andra sidan utnyttjar många av just dessa länder bestämmelserna i anslutningsfördraget och upprätthåller förbudet mot fri rörlighet för arbetstagare när dessa kommer från de tio nya medlemsländerna.
Detta förhållande strider mot bestämmelserna i det ovannämnda anslutningsfördraget, enligt vilket Europeiska unionens medborgare ska prioriteras och ges tillträde till arbetsmarknaden framför tredjelandsmedborgare.
Man kunde ha löst problemet genom att slopa övergångsperioderna för anställning av medborgare från de nya medlemsstaterna på arbetsmarknaden i den gamla unionen.
Tyvärr har endast tre medlemsstater, nämligen Irland, Sverige och Förenade kungariket, haft öppna arbetsmarknader sedan den 1 maj 2004.
Två andra medlemsstater – Spanien och Portugal – har förklarat att de kommer att ha det från och med den 1 maj i år.
Tråkigt nog har, i de flesta andra medlemsstater, rädslan för en förväntad tillströmning av billig utländsk arbetskraft och en påföljande förlust av arbetstillfällen segrat.
Elisabeth Schroedter nämnde detta i fallet med Tyskland.
En sådan rädsla är fullständigt grundlös.
Europeiska kommissionens statistik visar att antalet anställda medborgare från de nya medlemsstaterna i de flesta länder har förblivit tämligen stabilt, om man jämför siffrorna före och efter utvidgningen.
Med undantag för Österrike har siffran över anställda arbetstagare från de tio nya medlemsstaterna inte överstigit 1 procent av den ekonomiskt aktiva befolkningen.
Inte i någon medlemsstat i unionen har tillströmningen av arbetstagare från de nya medlemsstaterna lett till att lokala arbetstagare har förlorat sina arbeten.
De nyanlända har tagit helt nya arbeten eller anställningar som inte varit tillsatta.
Vi måste inse att den amerikanska ekonomin kommer att fortsätta att överträffa vår sett till konkurrenskraften, om vi inte ökar arbetskraftens rörlighet i EU.
Arbetslösheten i EU ligger för närvarande på över 8 procent, men likväl råder det brist på arbetstagare i vissa områden.
Samtidigt kan inte alla EU-medborgare röra sig fritt i sökandet efter arbete.
Tyvärr kommer större delen av unionens arbetsmarknad med största sannolikhet att förbli stängd för de nya medlemsstaternas medborgare i ytterligare fem år.
Europeiska kommissionen måste därför vidta åtgärder för att undanröja motsägelserna i unionens lagstiftning och utvidga den fria rörligheten för arbetstagare.
