# ID: svediakorp-gov465116
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill inledningsvis konstatera att det i anslutningsfördraget anges en nyanserad strategi och tydliga lösningar som medger att såväl direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare som övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare tillämpas i full rättslig överensstämmelse.
Låt mig klargöra detta mer i detalj.
Först och främst gäller det frågan om det första inträdet på arbetsmarknaden.
I detta fall, och närhelst en gammal medlemsstat tillämpar övergångsbestämmelser, föreskrivs i anslutningsfördraget att medlemsstaten måste ge företräde till medborgare från de nya medlemsstaterna framför tredjelandsmedborgare när det gäller tillträde till arbetsmarknaden.
Det andra fallet gäller medborgare från de nya medlemsstaterna som redan är bosatta i en gammal medlemsstat.
Även i detta fall föreskrivs i anslutningsfördraget att medborgare från nya medlemsstater som redan är bosatta och arbetar i en medlemsstat som tillämpar övergångsbestämmelser inte får behandlas mer restriktivt än tredjelandsmedborgare som också är bosatta och arbetar i medlemsstaten.
Detta betyder att när en tredjelandsmedborgare enligt direktivet har beviljats varaktig bosättning fungerar anslutningsfördraget på så sätt att de gamla medlemsstaterna åläggs att behandla de medborgare från nya medlemsstater som redan lagligen bor och arbetar i länderna minst enligt de normer som garanteras i direktivet, vilket alltså innefattar rätten till fritt tillträde till arbetsmarknaden.
Samma resonemang gäller också för det tredje fallet som tas upp i direktivet, nämligen möjligheten för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare att flytta mellan medlemsländerna.
Här gäller regeln att arbetstagare från tredje land, som är varaktigt bosatta i en ny medlemsstat, inte får behandlas mer förmånligt än statens egna medborgare.
När det gäller fri rörlighet till en andra medlemsstat kan en gammal medlemsstat alltså inte ge varaktigt bosatta medborgare från tredjeland fritt tillträde till arbetsmarknaden om samma fria tillträde inte kan ges till medborgare från en ny medlemsstat.
Detsamma gäller i motsvarande situationer där två gamla medlemsstater berörs.
I fråga om rörlighet mellan medlemsstater gäller i båda fallen att om såväl en medborgare från en ny medlemsstat som en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare omfattas av nationella bestämmelser, exempelvis arbetstillstånd, innebär gemenskapsföreträdet att medborgaren från den nya medlemsstaten, som är medborgare i EU, ges företräde.
Av det ovanstående kan slutsatsen dras att de rättigheter som föreskrivs i direktivet kan förenas med bestämmelserna i anslutningsfördraget.
Det är ingen idé att lägga fram förslag om ändring av bestämmelserna, eftersom det omöjligen kan bli aktuellt med en mindre förmånlig behandling av medborgare från de nya medlemsstaterna i EU.
Kommissionen håller emellertid med om att medlemsstaterna behöver få tydligare information om dessa frågor, och jag tänker därför skicka brev till samtliga medlemsstater, där jag klart och tydligt redogör för gällande bestämmelser.
