# ID: svediakorp-gov465115
# author: István Szent-Iványi (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
År 2006 har utsetts till Europeiska året för arbetstagares rörlighet.
Senast den 30 april måste alla medlemsstater besluta om de ska öppna sin arbetsmarknad eller inte.
Detta beslut kommer att avgöra om 2006 faktiskt blir året för arbetstagares rörlighet eller en parodi på det.
Vi kan inte tolerera en situation där arbetstagare från nya medlemsstater fortsätter att vara andra klassens – och i vissa hänseenden till och med tredje klassens – aktörer på arbetsmarknaden.
Den fria rörligheten för personer är en av de fyra grundläggande friheterna och en bärande tanke för Europeiska unionen.
Under marstoppmötet kommer EU: s stats- och regeringschefer att diskutera Lissabonprocessen.
Lissabonprocessen kommer att misslyckas om vi inte skapar en enhetlig och flexibel arbetsmarknad.
Och detta kan inte uppnås utan en liberaliserad och fri arbetsmarknad.
Kommissionen har nyligen offentliggjort en utvärdering som mycket tydligt visar att den rädsla och ängslan som lever kvar i de gamla medlemsstaterna saknar grund.
Det har under lång tid funnits en rädsla för en massiv tillströmning av arbetskraft till Storbritannien, Irland och Sverige – de tre länder som har öppnat sina arbetsmarknader.
Detta har inte hänt.
Arbetslösheten har inte ökat i dessa länder, mot alla förväntningar.
Däremot har ” svartarbetet ” minskat, statsinkomsterna ökat och företagens konkurrenskrafts förbättrats.
Olagliga anställningar är fortfarande ett betydande problem i de länder som fortsätter att inskränka sin arbetsmarknad.
Detta har lett kommissionen till den otvetydiga slutsatsen att vinnarna i denna process har varit de länder som haft en liberal syn på rörligheten för arbetskraft från nya medlemsstater.
Jag har hittills talat om att medborgarna i de nya medlemsstaterna är andra klassens medborgare på arbetsmarknaden.
Sedan den 23 januari har de dock i ett visst hänseende faktiskt varit tredje klassens medborgare, eftersom det var dagen för ikraftträdande för det direktiv som fastslår att Europeiska unionen ska bevilja tredjelandsmedborgare som har varit lagligen bosatta inom Europeiska unionens territorium i minst fem år arbets- och uppehållstillstånd.
Vi har inget emot detta.
Men det betyder att även dessa medborgare är i ett mer fördelaktigt läge än arbetstagarna från nya medlemsstater.
Jag undrar därför hur kommissionsledamoten tänker rätta till detta problem och hur man kan se till att arbetstagare från nya medlemsstater inte känner sig som tredje klassens medborgare på arbetsmarknaden.
Och jag vill här välkomna Finlands, Spaniens och Portugals beslut.
Dessa beslut är mycket positiva för arbetskraftens liberalisering, men vi väntar på att Frankrike, Nederländerna och Belgien ska följa efter och liberalisera sina arbetsmarknader, eftersom detta ligger i allas intresse.
