# ID: svediakorp-gov465081
# author: Eija-Riitta Korhola, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Stöd från EU och medlemsstaterna för att förbättra världens vattensituation uppgår till 1,4 miljarder euro per år, vilket gör oss till den största enskilda bidragsgivaren.
Med tanke på summans storlek är det tydligt att EU: s budskap också kommer att höras vid världsforumet för vatten som börjar denna vecka, och att unionens budskap därför inte är betydelselöst.
Siffrorna är alarmerande: 3 900 barn dör varje dag på grund av bristen på rent vatten.
En femtedel av världens befolkning, ungefär 1,1 miljarder människor, lider brist på rent vatten.
Samtidigt saknar mer än 40 procent lämpliga vatten- och avloppssystem.
Siffrorna är också en påminnelse om att talet om framtida strider om vattnet faktiskt måste tas på allvar.
Det är inte bara en fråga om ohållbar utveckling: det handlar också om ett säkerhetshot.
I FN: s rapport ” Vatten – allas vårt ansvar ”, som publicerades förra veckan, sägs det att den otillfredsställande vattensituationen i världen beror på bristfällig administration.
Byråkrati och hierarkiskt beslutsfattande leder till att hjälpen kommer fram mycket långsammare.
Beslut om hur och när vatten bör distribueras, och till vem, fattas inte bara på nationell nivå, utan också av lokala myndigheter, den privata sektorn och civilsamhället.
Bistånd behövs särskilt för att rättvist öka regionalt beslutsfattande och samarbete.
Det hela underlättas verkligen inte av att många av de länder som lider av allvarlig vattenbrist också har en omfattande korruption.
Som exempel försvinner miljontals dollar varje år till politisk korruption inom den indiska vattensektorn, enligt webbsajten Hindu.com.
Närmare en tredjedel av de indier som besvarade en enkät sa att de tvingats betala mutor för att få vatten- och avloppstjänster.
Jag vill också påminna alla om att förbättringar av den regionala vattensituationen inte kan separeras från andra områden i utvecklingspolitiken.
Nyligen har undersökningar publicerats som visar att enbart en lösning på vattenproblemet till och med skulle kunna förvärra situationen som helhet, om resultatet blir att befolkningstillväxten accelererar, vilket skulle leda till livsmedelsbrist.
Att bara bygga en brunn är därför inte tillräckligt.
Vi måste se på frågorna i stort i samband med allt utvecklingsstöd, så att lösningen på ett problem inte leder till nya brister, vilket vi uppenbarligen inte vill.
