# ID: svediakorp-gov465053
# author: Elisabeth Schroedter, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 296
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Bidragshoppning är ett populärt utpressningsspel inom EU och det är uppenbart att det är skattebetalarna som betalar notan för det.
Detta spel har inte spelats enbart efter de tio nya medlemsstaternas anslutning; tvärtom, så fort Sverige gick med lockades ett företag från Bremen till det nya svenska ” mål 2 ” -området, precis när det hade fått ett bidrag.
Följden av detta blev att de statliga åtgärderna mot arbetslösheten i Bremen motverkades.
Detta exempel visar vad det handlar om här.
Det handlar inte om att inskränka etableringsfriheten utan snarare om behovet för de företag som får statligt stöd att åta sig att skapa sysselsättning i regionen, och att detta fastslås på ett bindande sätt.
Kommissionen har föreslagit en period på fem år, vilket jag inte anser räcker.
Det är bara symboliskt och helt ineffektivt.
Med tanke på att företagens investeringar subventioneras med upp till 50 procent med statliga medel måste denna period vara längre – åtminstone sju år, vilket föregående kommission föreslog.
Fem år innebär en betydlig minskning; en period på sju år är inte ens mycket i detta fall.
Om vi verkligen vill begränsa bidragshoppningen är det den längre perioden vi behöver.
Jag anser att Alain Hutchinson i sitt betänkande tar itu med viktiga frågor och att det är ett viktigt betänkande.
Jag förväntar mig att kommissionen på nytt överväger denna femårsperiod, som med denna mängd bidrag snedvrider konkurrensen, att man införlivar perioden på fem år, som kammaren rekommenderade, i förordningen om subventioner och att man dessutom noggrannare övervakar de företag som inlåter sig på denna typ av bidragshoppning och svartlistar dem på det sätt som föredraganden föreslog.
