# ID: svediakorp-gov465052
# author: Jean Marie Beaupuy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det gläder mig att se att vi, efter att vår kollega Alain Hutchinson lagt ned så många arbetstimmar på betänkandet, har nått, som mina två kolleger precis har sagt, om inte fullständig enighet så åtminstone en överenskommelse om de flesta momenten.
För att återgå till det ursprungliga betänkandet och till det som iakttagits anser jag att vi naturligtvis måste ta hänsyn till det som motiverade Alain Hutchinson, nämligen den chock som en omlokalisering innebär för de anställda och för regionerna i fråga, eftersom alla omlokaliseringar av större arbetsstyrkor är en verkligt traumatisk upplevelse, både för de anställda och för regionen.
Som föredraganden också sa är det inte acceptabelt om vissa företagsledare skulle använda sig av utpressning.
Vi måste dock påpeka att det i en fri ekonomi, inom våra egna regioner – eftersom omlokaliseringar ibland äger rum inom våra egna länder – finns skillnader i lön och teknisk konkurrens som betyder att ett företag faktiskt kan föranledas att omlokalisera en del av sina produktionsanläggningar, vare sig det är varor eller tjänster de producerar.
Låt oss slutligen inte glömma att vi, i enlighet med Europeiska enhetsakten från 1986, måste underlätta den fria rörligheten för varor, personer och tjänster i våra medlemsstater.
Innan vi talar om omlokaliseringar måste vi ställa oss följande grundläggande fråga: om ett företag som måste möta konkurrensen och erbjuda sina kunder en tjänst inte omlokaliserar, vad ska det då göra?
Jag talar inte om brottslingar nu.
Jag talar om ett antal företag som har stått inför detta beslut.
Många av dem har faktiskt klarat sig mycket bra genom att upprätta och utveckla en tjänst för forskning och utveckling, genom att skapa nya marknader och genom att lyckas omlokalisera delar av sin verksamhet.
Avslutningsvis vill jag betona att det, som Constanze Angela Krehl sa, är viktigt att EU inte använder sina medel på ett felaktigt sätt för att stödja omlokaliseringar.
Vi måste snarare använda de befintliga medlen för att stödja de arbetstagare och regioner som hamnar i svårigheter när sådana omlokaliseringar faktiskt äger rum.
