# ID: svediakorp-gov465026
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,915
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
De frågor som Anna Záborská och de andra talarna har ställt kräver ett detaljerat svar från min sida: det är på sin plats att jag ger en del konkreta svar.
Sexton olika punkter har tagits upp i de olika frågorna, och vissa mycket precisa krav har ställts, och jag kommer att försöka svara på dem.
Mer i allmänhet finner jag det ofattbart att man kan utnyttja ett idrottsevenemang, som i princip borde vara en möjlighet att främja positiva värderingar, för att tolerera eller uppmuntra tvångsprostitution.
I detta avseende har jag hört en mycket sorglig anspelning, nämligen att fotboll och sex går hand i hand, som om tvångsprostitution vore den oundvikliga konsekvensen av stora idrottsevenemang.
Det är snarare motsatsen till idrottens mest sunda värderingar.
Därför verkar det nödvändigt att börja med lagstiftning, och just med den relevanta europeiska lagstiftning som antagits i detta sammanhang, som möjliggör åtal mot dem som hjälper till att tvinga människor – huvudsakligen kvinnor och barn, men även män, måste tilläggas – till prostitution.
Som ni vet finns det ett europeiskt rambeslut, och när det gäller Tyskland finns det för närvarande en nationell lag som trädde i kraft 2005 – den är, med andra ord, en fullt tillämplig lag.
Vi kommer även att utarbeta en rapport till rådet och till parlamentet före sista april om tillämpningen av rambeslutet om människohandel och om de straffrättsliga åtgärderna för att se till att alla medlemsstater har antagit nationella lagar som införlivar detta rambeslut innan fotbolls-VM börjar.
Bland de viktigaste bestämmelserna finns en som kräver att medlemsstaterna åtalar de ansvariga i deras ursprungsländer och inte i det land där de begick brottet.
Rambeslutet föreskriver detta i syfte att se till att rättegångar faktiskt hålls och att straffrättsliga sanktioner utfärdas.
Efter att rapporten har presenterats, från och med nu fram till slutet av april, kommer rådet – och även parlamentet om man anser det tjänligt – att noggrant kunna ta itu med frågan om de senaste åtgärderna som skulle kunna antas på EU-nivå, eller snarare på EU-lagstiftningsnivå.
Jag anser att vi i samband med dessa åtgärder bör överväga – även om vi inte ger ett definitivt svar nu – om vi bör straffa dem som, i egenskap av kunder, utnyttjar människors tjänster när de vet att dessa människor har varit offer för tvång och till och med i vissa fall för en riktig smugglarverksamhet som har gjort dem till slavar.
Det är uppenbart att man tar itu med frågan om prostitutionens lagenlighet på väldigt olika sätt i medlemsstaterna.
Trots det anser jag att om kunden är medveten om att den person han talar med är ett offer för människohandel eller tvång måste han tänka till två gånger, inklusive ur perspektivet att det kan få straffrättsliga påföljder.
Den roll som Europol och Eurojust har inom detta område måste utvecklas tydligt.
Bland de prioriterade frågor som jag tog upp när jag mötte Eurojusts ordförande och Europols direktör var just att stärka Europols och Eurojusts förmåga när det gäller tillämpningen av handlingsplanen mot människohandel som vi presenterade, som parlamentet kommer ihåg, i slutet av förra året.
Europol kan spela en mycket viktig roll i samordningen av EU-åtgärder för att bekämpa denna typ av fruktansvärda brott.
Vi har redan på ett framgångsrikt sätt bekämpat pedofili, och vi lyckades tack vare Europols insatser för att avslöja ett pedofilnätverk i 13 europeiska länder – detta är ett annat område som måste följas upp.
Sedan har vi den specifika frågan om fotbolls-VM i Tyskland: jag lovade parlamentet när denna fråga diskuterades för första gången att jag formellt skulle involvera Tysklands inrikesminister.
Jag gjorde självklart det och minister Schäuble, som jag tog kontakt med, svarade mig för ett par dagar sedan och försäkrade mig formellt att gällande federal lag inte bara kommer att tillämpas strängt utan att den även kommer att åtföljas av förebyggande åtgärder på fältet i alla de tyska städer som arrangerar fotbollsmatcherna.
Jag kan därför med visshet säga att den tyska förbundsregeringen, och inrikesministern har gett sitt ord på det, inte bara försäkrar oss att den kommer att samarbeta fullt ut utan begär också att rådet för inrikesministrar som ska träffas i april granskar frågan i syfte att utveckla en operativ strategi.
Det kommer att bli en icke lagstiftningsmässig strategi i detta fall men en verkligt operativ sådan när det gäller förebyggande åtgärder på fältet, med syftet att förhindra att idrottsevenemanget används i avsikt att förflytta ett mycket stort antal offer för denna fruktansvärda människohandel.
Här vill jag ta upp två saker gällande de praktiska åtgärder som jag, i egenskap av företrädare för kommissionen, avser att presentera på inrikesministrarnas aprilmöte.
När det gäller frågan om visum vill jag först och främst mycket tydligt klargöra speciellt för Lissy Gröner – men även för dem som skrev brev till mig efter seminariet den 8 mars – att jag aldrig avsett, velat eller planerat att införa visum för kvinnor.
Visum införs inte för kategorier av personer; visum styrs av land och av nationalitet.
Jag hade meddelat planen att utvärdera om vissa tredjeländer, som verkligen ligger i farozonen, för närvarande inte är underkastade visumkravet och om det således vore tillrådligt att tillfälligt utvidga visumkravet till att gälla ett land som är källan till en trolig människohandelsverksamhet: detta inkluderade självklart inte kvinnor.
Jag ber om ursäkt om jag misstolkades på seminariet den 8 mars.
Jag har studerat denna fråga och jag kan också ge er svaret: enligt polisens uppgifter är alla smugglade personer som kommer från länder utanför EU underkastade visumkravet.
Det kommer därför inte att bli nödvändigt att ändra nuvarande visumsystem, helt enkelt på grund av att alla tredjeländer som enligt statistiken är i farozonen redan omfattas av visumkravet.
Det var hur som helst aldrig fråga om att införa visumkrav för kvinnor, utan bara att vidta åtgärder för ökade kontroller av vissa länder.
Det är inget problem, men det är självklart – och jag kommer att lämna ett förslag till rådet i linje med detta – att konsulaten måste göra fler kontroller när det gäller att ta reda på besöksgruppers verkliga syften med resan, eftersom det är tydligt att de som smugglar kvinnor i sexuella syften uppger, eller tvingar kvinnorna att uppge, falska skäl.
Därför åligger det gränsvakterna och konsulaten att göra kontrollerna – vilket kräver samarbete mellan alla EU-länder – och det måste bli utökade kontroller för att ta reda på sanningshalten i de syften som uppgetts.
Som ni vet uppger människor ofta att de besöker ett land enbart av turistskäl, vilket är en lögn.
Noggranna kontroller är nödvändiga.
Dessutom är det uppenbart att, som vissa av er har föreslagit, praktiska åtgärder för stöd till offren är ytterst viktiga.
Jag stöder personligen idén att inrätta reserverade telefonlinjer, det vill säga telefonlinjer som med hjälp av en simultantolkningstjänst kan erbjuda omedelbar hjälp på så många främmande språk som möjligt.
Detta gäller förstås både när fotbolls-VM utspelas och period därefter: denna typ av åtgärder kan inte upphöra i juli 2006.
Dessa åtgärder, som ger ett omedelbart och operativt stöd, kan verkligen sägas ingå i EU: s handlingsplan, tack vare de projekt och den finansiering som EU kan tilldela denna typ av praktiska förslag.
En annan åtgärd som jag anser nödvändig är en jämförande studie av alla medlemsstaters prostitutionslagstiftning och kopplingen mellan prostitution – där det är lagligt – och människohandel i sexuellt syfte.
Det finns helt klart en koppling mellan den ökade efterfrågan och, låt oss säga, människosmugglarnas drivfjäder att utöva denna skamliga verksamhet.
Det finns en studie som främjas av parlamentet som är just en studie av gränsöverskridande brottslighet.
På grundval av denna studie tänker jag föreslå att en jämförande studie genomförs för att få en tydligare inblick i vad kopplingen mellan den ökade efterfrågan och den ökade människohandeln består av.
Det kommer naturligtvis, fortfarande inom ramen för Daphne-programmen, att vara möjligt för EU att samfinansiera initiativ i denna fråga i syfte att informera allmänheten om behovet att minska efterfrågan på prostitution.
Att minska efterfrågan på prostitution begränsar eller hjälper till att begränsa människohandel i sexuellt syfte.
Ett annat förslag som kan göras avser närmare kontakt med lokala regeringar, regionala regeringar och stadsfullmäktige.
Det är uppenbart att denna typ av fenomen existerar i hela EU och, som ni vet, finns det faktiskt ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet.
Vi får se om detta europeiska nätverk eller andra system kan förmå lokala regeringar att bli mer involverade i, å ena sidan, förebyggande aktiviteter och, å andra sidan, att hjälpa människohandelns offer.
När det gäller stöd till offren finns också tillämpningen av de bestämmelser som precis nämndes.
De placerar kvinnliga offer och dem som i allmänhet är offer för människohandel eller för tvångsprostitution i en särskild kategori.
I den ovannämnda europeiska lagstiftningen är det i synnerhet 2004 års europeiska direktiv som garanterar beviljandet av uppehållstillstånd, som någon nyss krävde, och ni är medvetna om att medlemsstaterna kan genomföra det europeiska direktivet fram till den 6 augusti 2006: lyckligtvis har vissa medlemsstater redan gjort det och för att ge lite uppmuntran till de medlemsstater som inte har gjort det till våren, med andra ord mycket tidigare än augusti, kommer jag att sammankalla till ett tekniskt möte med företrädarna för alla medlemsstater för att ta reda på vilka problem som till dags dato har förhindrat införlivandet av detta direktiv i den nationella lagstiftningen och för att formellt kräva, innan tidsfristen går ut, att alla medlemsstater, till augusti, garanterar offren för sexuellt utnyttjande och människohandel den förmånliga behandling som den europeiska lagstiftningen föreskriver.
Andra viktiga frågor kvarstår, såsom behovet av verkliga statistiska uppgifter om företeelsen.
Som jag redan nämnt avser vi att inleda en debatt, följd av ett lämpligt offentliggörande, om ett par veckor och vi kommer att presentera ett europeiskt meddelande med en typologi över EU: s brottsstatistik, med särskild hänvisning till denna typ av brottslighet, så att vi åtminstone kan vara säkra på att vi har pålitlig statistik om företeelsen, dess offer, de klagomål som framförts och straffpåföljderna.
Detta är självklart inte ett initiativ som enbart gäller VM i Tyskland; det är ett nödvändigt initiativ på medellång sikt.
Fru talman!
Jag ska just avsluta och jag ber om ursäkt för att mitt tal var långt men det var 16 olika punkter och jag skulle inte vara nöjd om en av talarna senare sa att jag inte hade svarat på frågorna.
Vi kommer att främja ett program för att informera om företeelsen på EU-nivå.
Jag stöder personligen idén om en europeisk dag mot människohandel och tvångsprostitution, och om ett par veckor tänker jag anordna ett tekniskt seminarium – som naturligtvis kommer att vara öppet för alla – för att utbyta bästa praxis i syfte att förhindra denna företeelse.
Tack.
