# ID: svediakorp-gov464961
# author: Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill varmt tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy och ledamöterna från min grupp, Malcolm Harbour, Marianne Thyssen med flera, som har kämpat för att försvara detta direktiv, och som var tvungna att uppleva att de aspekter som vi ansåg vara de bästa gick förlorade framför deras ögon.
Jag ska erkänna att vi politiker och människor vid makten stundtals distanserar oss från samhället, och detta säger jag eftersom det förekommer två aspekter av direktivet som är av stort intresse för mig och som tyvärr inte kommer att tas upp i någon större utsträckning: å ena sidan, erkännandet av kvalifikationer och yrkeskunniga personers frihet att arbeta, och å andra sidan, frågan om hälsa.
Jag anser att när människor i EU åker till ett annat land för att arbeta är det mycket lättare för dem att arbeta inom manuella arbeten, arbeten som inte är tillräckligt erkända även om de är högkvalitativa, just på grund av att den kollektiva egoismen inte tillåter något annat.
Vi har inte lyckats undanröja detta hinder.
För det andra vill jag tala om hälsan.
Direktivet omfattade möjligheten eller skyldigheten att ersätta de medborgare i ett land som får läkarvård i ett annat land.
I Medelhavsområdet finns miljontals européer som har åkt söderut i jakten på sol och ett nytt liv, men deras rättighet att få ersättning för utgifter för de sociala tjänster – i synnerhet hälsovårdstjänster – som de mottar har inte erkänts.
De befinner sig i en osäker och svår situation, men de har framför allt övergivits av politikerna.
Och jag vill påstå att detsamma gäller inom den privata hälso- och sjukvården.
Jag stöder således förslaget att den privata hälso- och sjukvården ska omfattas, eftersom vi har hundratals kliniker som behandlar och hjälper de tyskar, engelsmän och svenskar som befinner sig i Sydeuropa och Medelhavsområdet.
Dessa medborgare har rätt att tala sitt eget språk, få behandling på det egna språket och motta tjänster som tillhandahålls på deras eget språk.
Denna situation existerar; den har skapats av samhället, och vi vill inte erkänna den.
