# ID: svediakorp-gov464952
# author: Astrid Lulling (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I det läge vi befinner oss i denna fråga i kväll är jag medveten om att det är politiskt olämpligt att gå emot ett kompromissförslag som utarbetats med stor möda av ledarna för två politiska grupper.
Varje arkitekt bakom detta kompromissförslag utropar sig till vinnare, vilket gör mig illa till mods, eftersom jag inte tycker om att betraktas som en idiot.
Mina kolleger svär på att principen om ursprungsland är underförstådd i kompromisstexten.
Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet skryter om att de har kvävt den i sin linda.
Jag med många andra anser att principen om ursprungsland och den europeiska integrationens historia har en stark koppling till varandra.
Om vi dogmatiskt avvisar denna koppling går vi emot det vi tålmodigt håller på att bygga upp, och vi inför principen om utbredd misstänksamhet.
Självklart skulle denna princip inte kunna ta över alla de andra principerna, eftersom vi har kontrollerat och styrt den.
Vi har gjort det klart att lagstiftningen i mottagarlandet ska gälla för alla aspekter som berör det sociala området.
Därför är det ytterst missvisande att fortsätta tala om en attack mot den sociala standarden.
Vi uppmanas att inte blanda ihop kommersiella och icke-kommersiella tjänster.
Men inte heller här blandade vi ihop saker och ting, och i slutändan tonade vi ned direktivet, som nu omfattar så många undantag att det skulle vara bättre att definiera vad det faktiskt ska tillämpas på och inte tvärtom.
Summan av kardemumman är att mottagarlandets regler i fråga om utstationering av arbetstagare aldrig har varit ifrågasatta.
Så vad mer vill människor ha?
En återgång till Romfördragets bestämmelser?
Kompromissen i fråga om artikel 16 bekräftar knappast de bestämmelserna.
Detta är inte alls utveckling!
Jag anser att det under dessa omständigheter skulle vara mycket bättre att behålla versionen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i stället för att plocka sönder ett direktiv tills det inte finns någonting kvar av det.
Herr talman!
Jag är inte villig att svälja vad som helst för att åstadkomma en lösning som faktiskt, under förevändning att den skyddar den sociala standarden, skyddar protektionistiska standarder, och jag kommer att rösta därefter.
