# ID: svediakorp-gov464909
# author: Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 230
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den gemensamma europeiska marknaden var tänkt att grundas på tre friheter.
Jag syftar på den fria rörligheten för varor och tjänster, den fria rörligheten för kapital och den fria rörligheten för personer.
Under de senaste årtiondena gjorde genomförandet av den första av dessa friheter det möjligt för de gamla medlemsstaterna att uppnå överskott på tiotals miljarder euro i sin handelsbalans med länder såsom Polen.
Detta hjälpte till att säkra hundratusentals jobb i de gamla medlemsstaterna.
Den andra friheten tillät företagare från de gamla medlemsstaterna att medverka vid privatiseringen av polska statliga tillgångar till exceptionellt fördelaktiga villkor, speciellt företagare inom bageri- och försäkringsbranschen.
Olyckligtvis, när det gäller fri rörlighet för personer, just den frihet som skulle vara till störst nytta för de nya medlemsstaterna, möter vi betydande begränsningar.
Det så kallade tjänstedirektivet skulle kunna ha hjälpt till att förbättra detta.
Beklagligt nog är det aktuella utkastet som finns i Evelyne Gebhardts betänkande långt ifrån de versioner som lagts fram av Europeiska kommissionen och har mycket lite att göra med idén om fri rörlighet för tjänster.
Detta är särskilt förvånande eftersom tjänster står för nästan 70 procent av EU: s BNP, och den fria rörligheten för tjänster otvivelaktigt skulle öka takten på BNP-tillväxten såväl i de gamla medlemsstaterna som i de nya.
