# ID: svediakorp-gov464883
# author: Martin Bartenstein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Rübig!
När det gäller Kyotoprotokollet och klimatskyddet kan jag informera parlamentet om att när USA: s förra president Bill Clinton på Världsekonomiskt forum i Davos fick frågan om vilka internationella frågor han ansåg vara viktigast under de kommande åren sa han att den högsta prioriteten är klimatskyddet.
Det kanske låter som ett ganska dristigt uttalande från en amerikan, men det var den förra presidenten som sa det, och han skrev under Kyotoprotokollet.
Som vi vet ratificerades det dock inte av kongressen.
Jag instämmer till fullo med er och många andra om att vi måste prioritera klimatskyddet.
Det är absolut nödvändigt, eftersom det globala klimatet är hotat.
Vi i Europa bör dock komma ihåg att vi just nu står för cirka 14 procent av de globala koldioxidutsläppen, och 2050 kommer den siffran att vara cirka 10 procent.
I nuläget kommer alltså ungefär 86 procent och i framtiden 90 procent av koldioxidutsläppen från andra håll.
Det gör stor skillnad om vi tar oss an problemet själva eller om vi åtminstone har stöd av våra samarbetspartner i USA, som förstås också är våra konkurrenter.
Det går dock inte att förutse just nu.
En annan fråga är givetvis hur vi ska handskas med länder som Kina och Indien, som inte har skrivit under Kyotoprotokollet.
Jag skulle tro att dessa länder med rätta kommer att säga: ” Ni européer släpper ut cirka 10 ton koldioxid per capita och amerikanerna cirka 20 ton, medan våra utsläpp bara uppgår till mellan ett och två ton.
Låt oss först nå upp er nivå när det gäller industri och annan utveckling, och sedan kan vi bidra till klimatskyddet. ”
Det är oerhört viktigt att så snart som möjligt få med oss Kina, Indien och andra utvecklings- och tillväxtekonomier och övertyga dem om våra argument.
EU borde ta ytterligare ett steg, men vi måste samtidigt värna om vår konkurrenskraft och skydda klimatet på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.
Gemensam tillämpning är mycket viktigt i det avseendet.
Vi bör om möjligt investera i EU-länder, till exempel i de nya medlemsstaterna, och på så sätt minska koldioxidutsläppen genom mindre investeringar än vad som exempelvis hade varit möjligt i EU-15, och detta slås fast i Kyotoprotokollet.
Det innebär i sin tur att klimatskyddet är av yttersta vikt.
Samtidigt vet vi att energipriserna påverkar konkurrenskraften och därmed sysselsättningen.
Vi rör oss i rätt riktning, och under de närmaste månaderna kommer vi att få veta hur den andra fasen efter Kyotoprotokollet ska genomföras i EU: s medlemsstater och hur de nationella fördelningsplanerna kommer att se ut.
Handeln med tillstånd för koldioxidutsläpp har börjat bra, och priserna är avsevärt högre än vi hade räknat med – vid ett tillfälle talade man om 10 euro per ton, och den senaste siffran tror jag var 28 euro, vilket är nästan tre gånger så mycket.
Om vi nu ska informera den europeiska industrin om att den kommer att tilldelas mindre än tidigare måste vi ha goda argument.
För att främja sysselsättningen i Europa skulle jag starkt rekommendera att vi går mycket lugnt och försiktigt framåt när det gäller vår energiintensiva politik och industri.
Med tanke på Kyotoprotokollets framtid är jag helt för utveckling och en offensiv strategi, men denna strategi får inte medföra en risk att arbetstillfällen flyttas från Europa till länder som fortfarande inte bryr sig om klimatskyddet.
