# ID: svediakorp-gov464881
# author: Martin Bartenstein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 652
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamot!
EU behöver en sammanhängande energipolitik, som är bättre anpassad till våra gemensamma intressen.
Vi måste dra lärdom, å ena sidan från området klimatskydd och å andra sidan från den markanta ökningen av priset på fossila bränslen, som inte enbart men framför allt beror på bristande raffinaderikapacitet, orkaner och geopolitiska problem.
Vi måste också dra lärdom av händelserna den 1 och 2 januari i år när mängden rysk naturgas till Europa genom ukrainska ledningar av en eller annan anledning minskade kraftigt.
Det är tre anledningar till varför vi bör ompröva vår ståndpunkt.
Jag säger det igen: vi måste räkna med att EU: s importberoende, särskilt av fossila bränslen, ökar under de närmaste åren och förmodligen årtiondena.
Det bör och får dock inte hindra oss från att i större utsträckning använda våra egna förnybara energikällor och så småningom även dra åt svångremmen när det gäller energieffektiviteten.
I det avseendet delar jag kommissionens uppfattning att det redan är svårt nog att förmå medlemsstaterna att gå med på 1 procent om året.
Vi får se om 2 procent om året är möjligt i framtiden.
Det finns fortfarande åtgärder som vi alla kan vidta för att förbättra energieffektiviteten, och de nya medlemsstaterna brukar ha större kapacitet på det området.
Deras effektivitet definierad som energikonsumtion per enhet av bruttonationalprodukten är mycket lägre än i länderna som ingick i EU-15, då man började bryta sambandet mellan energikonsumtion, bruttonationalprodukt och tillväxt på 1970-talet som en följd av oljekriserna 1973 och 1974.
Vi behöver en sammanhängande energipolitik där alla de möjligheter som har nämnts beaktas: förnybara energikällor och ökad energieffektivitet, men även diversifiering av fossila bränslen som naturgas, och givetvis också diversifiering av ledningar.
Det största problemet den 1 och 2 januari var inte brist på naturgas, utan att det bara går en ledning genom Ukraina som ska försörja många EU-länder och att 80 procent av all naturgas från Ryssland till Europa går genom den ledningen.
Det är förnuftigt att ingå avtal mellan företag i Tyskland och Ryssland.
Det är mycket viktigt att parlamentet och kommissionen också stöder Nabuccoledningen som skulle kunna transportera cirka 12 miljarder kubikmeter naturgas till Centraleuropa från Kaspiska havet via Turkiet varje år från 2011 och ungefär 30 miljarder kubikmeter naturgas varje år från 2020.
Vi bör heller inte glömma den flytande naturgasen.
Bortsett från några få medlemsstater i söder har EU hittills inte använt sig särskilt mycket av naturgas, men vi behöver även denna för att minska vårt beroende.
Jag välkomnar också varmt uttalandena från Rysslands finansminister vid ett G8-möte i Moskva nyligen att man kommer att ompröva eller avskaffa Gazproms exportmonopol.
Han sa visserligen bara att det kommer att ske, inte när.
Samarbetet med Gazprom har visserligen bestått under åren, men detta innebär att vi kan samtala, förhandla och samarbeta med andra ryska partner i framtiden.
Jag anser att den strategi som EU hittills har använt sig av för att liberalisera och avreglera energisektorn har varit betydelsefull och riktig.
Den har också bidragit till att framför allt stabilisera priserna, men under de närmaste åren måste vi hitta en balans mellan en ökad försörjningstrygghet – och göra det möjligt för investerare att få tillbaka sina investeringar genom långtidsavtal – och en större inre energimarknad inom EU som omfattar sydöstra Europa, även Ukraina och eventuellt också Ryssland.
Om vi inte kan åstadkomma det genom energistadgan så kanske vi kan göra det med hjälp av energigemenskapen.
Det är ett konkret förslag som kommissionen förmodligen kommer att lägga fram inom de närmaste veckorna.
Vi måste fullfölja alla dessa strategier.
Energipolitiken är högsta prioritet, och under de senaste månaderna har det visat sig hur viktig den är.
