# ID: svediakorp-gov464813
# author: Sahra Wagenknecht (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Man använder alltid samma lögner för att motivera nyliberal politik – att det kommer att skapas arbetstillfällen och att tillväxten kommer att främjas, och vi har fått höra dem gång på gång i dag.
Saken är emellertid den att den nyliberala omdaningen av EU under de senaste 15 åren har fått precis motsatt effekt.
Varje ny omgång liberaliseringsåtgärder har fått effekten att hundratusentals personer har förlorat jobben och blivit ännu fattigare.
Varje ingrepp i arbetstagarnas rättigheter minskar deras köpkraft, vilket därigenom dämpar tillväxten.
Det finns de som vill se en otämjd kapitalism, och Bolkesteindirektivet är ett av deras stora projekt.
Om detta blir verklighet kommer vi att få se början på ett EU där marknadskrafterna och vinstbegäret får härja fritt, där kvalitets- och miljöstandarderna nedvärderas och den nedåtgående spiralen avseende löner och social trygghet påskyndas på ett oacceptabelt sätt.
Den svaga kompromiss som de konservativa och socialdemokraterna har kommit överens om går alltjämt i den riktningen.
På viktiga områden som t.ex. vattenförsörjning eller utbildning ser vi fortfarande det genomgripande marknadsekonomiska synsättet från det ursprungliga direktivet.
Principen om ursprungsland har egentligen inte lämnats därhän – så mycket har blivit glasklart om man har lyssnat på anförandena från båda sidor – utan den har i stället lämnats för tolkning av EG-domstolen.
Om man erinrar sig EG-domstolens tidigare domslut är det inte troligt att detta blir något problem för storföretagens lobbyverksamhet.
Vi vill inte ha ett Bolkesteindirektiv; vi vill inte ha ett Bolkestein-EU.
Vi vill alltså inte ha ett EU som använder begreppen lika möjligheter och frihet att tillhandahålla tjänster som en undanflykt för att skapa bästa möjliga villkor för storföretagen och göra det möjligt för dem att maximera sina vinster på arbetstagarnas och konsumenternas bekostnad.
Vi vill inte ha ett EU där grundläggande tjänster av allmänt intresse blir leksaker för de kapitalistiska marknadskrafterna.
Privatiseringsmanin måste stoppas, och utvecklingen måste vändas.
Motståndet mot detta brutala nyliberala projekt måste fortsätta.
Det är tack vare denna kompromiss som dessa protester över huvud taget äger rum, så jag tror inte att vi har sett slutet på historien.
Kampen mot direktivet måste fortsätta tills det till sist …
