# ID: svediakorp-gov464809
# author: Malcolm Harbour (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 781
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det har gått mer än två år sedan jag började arbeta på det här direktivet, och jag har ända från början varit övertygad om att dess mål samt ambitionen att angripa hindren för den inre marknaden för tjänster absolut är det rätta.
Varför har det tagit två år?
Det var aktuellt i slutskedet av den förra mandatperioden, och några av frågorna har tagits upp i de många anförandena här i dag, i vilka problemen i många fall har överbetonats kolossalt medan möjligheterna har bagatelliserats.
Med tanke på en del av den högtravande retorik vi har fått höra i dag beträffande frågor som social dumpning och så vidare, som jag inte på något sätt varit övertygad om skulle uppstå med anledning av detta direktiv, är det mycket viktigt att vi inte glömmer bort möjligheterna.
Därför ska jag tala lite om dessa i kväll.
Först och främst vill jag rikta ett särskilt tack till alla ledamöterna i min grupp i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, som har arbetat så outtröttligt med mig för att arbeta om den här texten.
Enligt min beräkning härrör tre fjärdedelar av alla de ändringsförslag till texten som vi ska rösta om på torsdag från vår grupp.
I synnerhet utvecklades hela idén om en central klausul kallad ” frihet att tillhandahålla tjänster ” av oss i upptakten till omröstningen i utskottet.
Detta kommer att utgöra grunden för den kompromiss som jag rekommenderar till alla mina kolleger denna eftermiddag.
Jag vill också tacka våra kolleger i ALDE-gruppen och UEN-gruppen som hjälpte oss att nå ett mycket viktigt resultat i utskottet i november.
Detta är ett av de ämnen som gett upphov till flest debatter och oenigheter under de senaste två åren.
Detta kommer att bli den sista debatten i den här cykeln, men jag är övertygad om att det kommer att komma många fler debatter.
Evelyne Gebhardt har befunnit sig i mittpunkten av denna debatt, som en mycket hårt arbetande och beslutsam föredragande.
Även om hon inte lyssnar på mig – jag tror att hon arbetar på sin omröstningslista – vill jag hedra henne och det mycket tillmötesgående och noggranna sätt på vilket hon har lett vårt arbete med ett mycket komplicerat och svårt förslag.
Jag sa att jag ville se på effekten av direktivet som helhet, eftersom vi borde tänka särskilt på små och medelstora företag, som ständigt är frustrerade över att de inte får tillträde till den inre marknaden för närvarande.
Det finns en hel rad bestämmelser i detta förslag – inte mindre än 81 bestämmelser om medlemsstater – med vilka man kan hantera den här sortens hinder, för företagen vill kunna få tillträde till marknader.
De vill kunna etablera sig utan onödiga, byråkratiska hinder.
De vill kunna skicka sina experter till andra länder.
Men de vill också vara säkra på att de inte kommer att drabbas av oproportionerliga och onödiga inskränkningar, och detta innefattar krav på att de ska följa dubbla uppsättningar regler och tillstånd när de redan följer dem i det egna landet.
Detta är enligt min uppfattning inte rimligt.
EU: s domstolar anser inte heller att det är rimligt, och det anges i denna kompromiss.
Om detta är den förödande principen om ursprungsland, vad är det då vi har diskuterat under hela den här tiden?
Det står där i EG-domstolens rättspraxis.
Min uppfattning om den här kompromissen är att den inte är urholkad på något sätt, och vi måste se till att den inte urholkas när det är dags för omröstning.
Kommissionens roll har redan nämnts.
Om kommissionsledamot Charlie McCreevy också skulle vilja lyssna på mig – alla jag vänder mig till samtalar – så har han, som kommissionsledamot, ett avgörande ansvar för att driva detta framåt.
Jag vill inte att han bara utarbetar ett förslag som är baserat på den här texten ord för ord.
Vi måste arbeta mer på det, för det måste ge upphov till fördelar för företag.
Annars gör det ingen nytta alls.
Jag tror att vi kan göra det.
Jag vill avslutningsvis säga till Martin Bartenstein – och jag har fortfarande på mig min österrikiska slips, för jag sa till honom att jag skulle ha den på mig så länge som det finns en tydlig överenskommelse inom synhåll – att det fortfarande finns tid att lägga fram detta förslag vid det ekonomiska toppmötet i mars om han ger sig den på det.
