# ID: svediakorp-gov464796
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Barroso, herr Bartenstein!
Vi hade ju kunnat göra något mer romantiskt på alla hjärtans dag än att debattera Bolkesteindirektivet.
Men nu är det som det är, och vilka kommentarer kan gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster ha till det senaste uppkoket av ett så symbolladdat direktivförslag?
Till att börja med kan vi inte låta bli att glatt notera att de exempellösa sociala och politiska rörelser mot direktivet som pågått i över ett år har nått sitt första resultat.
Vi har lyckats tvinga direktivets tillskyndare på defensiven.
Som Charlie McCreevy, kommissionens talesman och Frits Bolkesteins efterträdare, just betonade måste vi vara realistiska.
Folkomröstningar har ägt rum i Frankrike och Nederländerna.
Eller som John Monks sa, generalsekreterare för den europeiska fackliga samorganisationen, nej-röstens framgångar förändrade det europeiska landskapet eftersom det därefter blev klart för alla att sociala frågor måste ligga centralt i EU: s politikområden.
Därför fäster vi inte mycket vikt vid de förändringar som gjorts under förhandlingarna om direktivet i kommissionen.
Men frågan är om direktivet i sin ändrade form har blivit ett bra direktiv och ändrats till sitt innehåll.
Kan alltså arbetare nu känna sig säkra på sina sociala rättigheter i framtiden, som vissa påstår?
Tyvärr är vårt svar på frågan nej, och de som hävdar motsatsen har ett stort ansvar.
De underskattar allvarligt effekterna av gemenskapens gällande regelverk som direktivet ska integreras i om det antas.
Förutom själva fördragen skyddar EG-domstolens nuvarande praxis, något som kommissionsledamot McCreevy just lyfte fram flera gånger, företag systematiskt som tillhandahåller tjänster på basis av ursprungslandsprincipen och konsekvent kritiserar värdlandets regler som man anklagar för att hindra företagens verksamhet.
När man försöker kidnappa suveräniteten på det sättet behöver vi organisera en lämplig motoffensiv om vi ska kunna bromsa kapplöpningen mot att urholka det sociala regelverket.
Men genom att ta bort alla uttryckliga hänvisningar till ursprungslandsprincipen låter sig den kompromiss som nåtts av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater trakasseras av kommissionen och EG-domstolen.
De som stöder kompromissen överskattar också kraftigt effekten av de sociala garantier de påstår sig ha fört in i direktivförslaget.
Allt ett företag med säte i ett land med lägre sociala standarder behöver göra är att tillhandahålla sina tjänster över hela EU med hjälp av så kallade egenföretagare, och värdlandet förlorar rätten att kräva att de lokala reglerna följs.
Jag kan ge ett andra exempel.
Det har sagts att bestämmelserna om utstationering av arbetstagare som nu ingår i direktivförslaget gör att det säkerställs att anställda i andra medlemsstater följer reglerna för längsta arbetstider.
Än sen då?
Jag vill påminna om att arbetsveckan som längst är 48 timmar i EU och till och med 65 i vissa länder.
Dessa bestämmelser ska alltså garantera att kollektivavtalen följs.
Inget kan vara mindre säkert.
Det är en gråzon inom gemenskapslagstiftningen, vilket medgavs av talesmannen för kommissionens generaldirektorat för inre marknaden och tjänster.
I ett så ovisst sammanhang kan vi inte tillåta tvetydigheter, halvmesyrer eller tolkningsutrymme för kommissionen och EG-domstolen.
Vårt budskap måste vara tydligt: Vi måste förkasta direktivet i torsdagens omröstning, och lyckas vi inte nu förblir det vårt syfte under hela processen.
Under tiden kommer min grupp som ett minimum arbeta för att i direktivet få in en specifik hänvisning till ursprungslandsprincipen och begränsa textens omfattning så mycket som möjligt, framför allt genom att undanta alla offentliga tjänster.
Från Atlanten till Östersjön, från Lappland till Peloponessos säger vi ja till jämlikhet, ja till solidaritet, ja till stöd för alla människors rättigheter och alltså nej till Bolkesteindirektivet.
I denna anda välkomnar jag tillsammans med er, herr talman, varmt de tiotusentals arbetstagare som kommit till Strasbourg för att försvara sina rättigheter och ett Europa där de åter kan känna sig hemma.
