# ID: svediakorp-gov464795
# author: Heide Rühle, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att nämna tre saker.
Till att börja med har sällan någon lagstiftningsåtgärd på EU-nivå lett till sådan polarisering i Europas samhällen, varför Evelyne Gebhardt, föredraganden, är värd än mer lov för att hon lyckats ta udden av kommissionens förslag.
Sedan vill jag också säga att detta har gjorts till förfång för tydligheten och rättssäkerheten i ramdirektivet.
För att inse det behöver man bara titta på det material föredraganden tvingats arbeta med.
Kommissionsförslaget är nämligen dunkelt och knappt begripligt och raka motsatsen till bättre lagstiftning.
Det ska sägas rakt ut.
Det är beklagligt att parlamentet inte lyckats koncentrera sig på det grundläggande och genomförbara.
Det råder ingen oenighet kring att vi behöver ett ramdirektiv om tjänster.
Tillhandahållandet av tjänster över gränserna medför en mängd problem som inte kan fortsätta att lösas som tidigare, det vill säga via domstolarna, utan de behöver regleras av dem som har behörighet att utarbeta EU-lagstiftning, nämligen parlamentet och rådet.
Det implicita hot vi står inför är att de kommer att hamna i domstol igen.
Det finns klara och enkla alternativ som medför minskad byråkrati för det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, vilket de också är avsedda att göra.
Vårt förslag som föredraganden länge stått bakom är i grunden tvådelat.
Dels ska direktivet uttryckligen begränsas till kommersiella tjänster, och befintlig relevant lagstiftning ska gälla för dem.
Det som benämns allmännyttiga tjänster – det vill säga tjänster som gagnar alla och som ligger i deras allmänna ekonomiska intresse, och här riktar jag mig till kommissionsledamot Charlie McCreevy – bör beskrivas och behandlas i ett separat direktiv eftersom de inte hör hemma här.
I stället för en sådan tydlig särskiljning har vi just nu en katalog med separata undantag.
Ändå omfattar den inte allt.
Den omfattar inte utbildning, de sociala tjänsternas ställning återstår ännu att klargöra liksom byggtjänster och tjänster i hemmet.
Vissa tjänster är helt uteslutna, andra omfattas bara delvis, t.ex. större tjänster som tillhandahålls av nätverk.
Resultatet blir ett lapptäcke av individuella regler och bestämmelser, vilket gör det svårt att överblicka och att det brister i öppenhet och insyn och rättssäkerhet.
Det senare har alla haft något att säga om i dag.
Det är främst de små och medelstora företagen som behöver det, annars investerar de inte och konsumenterna köper inte deras produkter.
Vårt förslag har även att göra med artikel 16, ursprungslandsprincipen, som är ett riktigt tvistefrö.
Det hade kunnat finnas ett enkelt och klart alternativ för detta också, genom att marknadstillträde hade getts till tjänster utifrån ursprungslandsprincipen för EU som helhet, förutsatt att tjänsterna levereras i enlighet med lokala lagar och standarder.
I stället föreslår den Stora koalitionen nu en förordning där man undviker att nämna ursprungslandsprincipen och där i stället marknader öppnas genom att lokala restriktioner förbjuds.
Men det leder i sin tur till olösta frågor, vilket gör att man inte vet klart och säkert vilken lag som faktiskt gäller och att domstolarna har sista ordet.
Vi kan inte stödja detta direktivförslag.
Det bidrar inte till förtroendet för att EU kan stifta sina egna lagar, och därmed undergräver parlamentet sin egen ställning.
