# ID: svediakorp-gov464787
# author: Evelyne Gebhardt (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 966
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Bartenstein, herr Barroso, mina damer och herrar!
I dag är vi framme vid den sista rundan av vad som – tillsammans med EU-konstitutionen – är Europeiska unionens viktigaste projekt av lagstiftningskaraktär, och vi har tagit god tid på oss för att nå hit.
Jag skulle lätt kunna beskriva de senaste månadernas ansträngningar, liksom de berg av papper som vi har varit tvungna att ta oss igenom, men det är bara det att det skulle ta flera timmar.
Jag ska därför begränsa mig till några grundläggande iakttagelser, som inte kommer att falla alla i smaken men som jag, herr talman, måste säga är viktiga för mig.
Samma fria rörlighet måste föreligga för tjänster som för varor och pengar inom EU, och därför är kommissionens framläggande – efter en lång väntan – av förslaget till tjänstedirektiv en mycket välkommen händelse.
Det är dock beklagligt att intrycket har väckts att detta förslag till direktiv är tänkt att ställa de 15 ” gamla ” medlemsstaternas intressen mot de ” nya ” medlemsstaternas, de som anslöt sig i maj 2004.
Anledningen till att jag sätter ” gamla ” och ” nya ” inom citattecken är att alla medlemmar i vår gemenskap av stater har samma rättigheter och ansvar oberoende av hur länge de har tillhört den.
Europeiska unionen finns till för att främja välbefinnandet hos dess 470 miljoner medborgare på jämlik grund.
Den finns inte till för att skapa aktieägarvärde eller gynna sabeltandade förespråkare för avreglering och deras marknadsmekanismer.
Jag anser att det är av största betydelse att vi i våra åtgärder av politisk karaktär och lagstiftningskaraktär sätter människorna främst.
Vårt primära intresse måste vara arbetstagarna och deras familjer snarare än stora företag och deras marknader, och vi måste dessutom tänka på små företag och hantverkare som inte får förtryckas.
Dessa är anledningarna till att parlamentet varit tvunget att ändra kommissionens förslag till direktiv grundligt, och vi har gjort betydande framsteg trots de ideologiska skiljelinjerna mellan oss.
Jag är övertygad om att vi efter omröstningen i kammaren kommer att kunna ta de slutliga, avgörande stegen.
Slutprodukten måste vara ett direktiv som inte är belastat med omfattande byråkrati, ett direktiv som innebär fördelar för de arbetstagare som EU: s konkurrenskraft är beroende av.
Ett sådant direktiv måste innebära respekt för medlemsstaternas karakteristiska drag och undanröja risken för en nedåtgående spiral i fråga om arbetsförhållanden och löner, kvalitet och konsument- och miljöskydd.
Vi måste alltså först och främst överge principen om ursprungsland, med alla dess förödande följder.
Jag har föreslagit en enkel lösning, enligt vilken ett företag som lagligt tillhandahåller tjänster i en medlemsstat också tillåts erbjuda dessa tjänster i vilken annan medlemsstat som helst, förutsatt att bestämmelserna och lagarna i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls är tillämpliga på genomförandet av avtalet.
Enkelheten i detta speglar vår erfarenhet av verkligheten.
Ett tyskt körkort ger mig till exempel rätt att köra i England, men jag får inte köra på höger sida där.
Det är på detta sätt som den fria rörligheten för tjänster möjliggörs och den rättvisa konkurrensen garanteras.
Mitt andra förslag är att denna fria rörlighet bara ska gälla för säljbara kommersiella tjänster, och att alla andra tjänster utesluts från direktivets räckvidd.
EU ska till exempel inte på något sätt tvingas bevilja fri rörlighet för slaveri i modern form som utövas av personaluthyrningsföretag.
Vi måste också säkerställa att tjänster i allmänhetens intresse – i den vidare bemärkelsen – inte påverkas, genom att skydda kommunalt självstyre och medborgares önskan att hantera sina egna angelägenheter vad gäller allt ifrån vattenförsörjning till förskolor.
Parlamentet kommer att kunna anta tjänstedirektivet förutsatt att de nödvändiga ändringarna görs i kommissionens ursprungliga förslag till direktiv.
Vi har arbetat igenom det ursprungliga förslaget till direktiv i detalj och vänt ut och in på det.
På detta sätt har vi motverkat upprättandet av ett system som skulle skapa arbete för jurister, som inte skulle ha varit ekonomiskt överkomligt för små företag.
Denna komplicerade lagstiftning skulle enligt min uppfattning fortfarande kunna bli något tydligare och enklare, men en annan sak som krävs vid en så här komplicerad process är styrkan att kunna kompromissa.
Jag har fått intrycket att kommissionen värderar parlamentets konstruktiva arbete och inte är obönhörligt fäst vid den gamla versionen som har vållat sådan upprördhet i medlemsstaterna.
De samfällda rösterna från fackföreningar, hantverkarorganisationer, kommuner och alla andra berörda parter har haft en mäktig och synbar effekt.
Nu har vi kommit till en invecklad punkt.
Vi kan anta en sorts lag som varken kommissionen eller rådet har ålagt oss.
Om vi gör det kommer vi att ha gett tjänsterna inom Europeiska unionen den fria rörlighet som de behöver, och det skulle samtidigt representera ett stort steg mot ett socialt Europa.
Arbetstagarnas rättigheter skulle säkerställas, och kvaliteten och miljön skulle skyddas.
Med ett sådant resultat i bagaget skulle parlamentet kunna känna sig stolt över att ha agerat till förmån för de 470 miljoner människor som bor i vår gemenskap.
Med detta i åtanke vill jag återigen tacka alla mina kolleger i alla grupper för deras mycket konstruktiva arbete.
Jag tror att vi under de slutliga diskussioner som vi har framför oss i eftermiddag, i kväll och i morgon kommer att finna de rätta lösningarna, som verkligen kommer att innebära att vi kan samla en stor majoritet i parlamentet, en majoritet som kommer att få både kommissionen och rådet att följa den väg som vi i parlamentet nu har stakat ut.
