# ID: svediakorp-gov464725
# author: Herbert Reul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 541
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatterna har avlöst varandra här i kammaren om de krav som ställs på oss när det gäller energifrågor.
Vi har diskuterat den tid det tar för resurser att ta slut, den naturliga efterfrågan på dem – som är begränsad – och också den ökade efterfrågan från stora länder med expanderande industrier.
Sedan januari har vi diskuterat vårt beroende av enskilda energiförsörjare, och vi har blivit medvetna om att vi måste agera på det här området.
Det är därför med rätta som vi också bör fråga oss själva hur vi kan utveckla nya och större kapaciteter för uppvärmning och nedkylning.
Det är både rätt och nödvändigt, och jag är också tacksam för de många ändringsförslag som har antagits och införlivats.
Mitt bekymmer är att vi gott och väl kan fastställa det rätta målet – genom att minska på förbrukning och ansluta oss till nya och förnybara energikällor – men att detta kan göra oss trångsynta och få oss att tro att bara den här strategin är den rätta, att bara den är rationellt rättfärdigad och den enda lösningen.
Jag känner till strategier som får människor att tro att det bara krävs en enda sak för att alla våra problem ska lösas, och det Claude Turmes precis sa gick i den riktningen.
Å andra sidan är jag är helt övertygad om – och jag instämmer med de ledamöter som säger detta – att medan detta är ett extra tillfälle och ett som vi måste begagna oss av, kommer det inte att ge upphov till svar på andra frågor, som exempelvis frågor som: ” Hur hanterar vi kärnkraft? ” eller ” Hur ska vi använda fossila bränslen som vi redan har på ett miljövänligare sätt? ”
Jag hyser också tvivel när det gäller den metod vi bör anta, eller med hjälp av vilka medel som vi kommer fram till framtidens nya förordningar.
Den fråga som uppstår, och som är en brådskande fråga, är nämligen om vi använder oss av rätt strategi och om vi tror att det enda sättet att nå en lösning på politiska problem är att hitta på nya förordningar eller att parlamentet antar dem, och att vi efter det pustar ut och säger till oss själva att allting nu är löst.
Direktiv som belastar medlemsstater ytterligare är inte lösningen.
I morse sa kommissionsledamoten att 42 direktiv har antagits enbart inom energiområdet, och 22 av dem behandlar energieffektivitet.
Men ändå är vi inte nöjda och hävdar att vi inte går fram fort nog.
För att göra en lång historia kort måste vägen framåt vara att främja nya tekniker och riktmärken och att utveckla standarder och indikatorer, så att de som slutligen måste fatta beslut om de ska använda sig av en ny metod kan göra jämförelser och se vilka möjligheter och deras egna fördelar är.
Det räcker inte med drömmar; det som behövs är ambitiösa och realistiska mål som skiljer sig från land till land och som bestäms av olika naturliga miljöer och olika enskilda marknader.
En lösning som passar alla är därför inte är användbar.
