# ID: svediakorp-gov464696
# author: Jaromír Kohlíček, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 490
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag håller med föregående talare i att om vi antar denna text kommer vi behöva göra allt i vår makt för att hindra regeringar från att omintetgöra den.
År 1957, när Europeiska gemenskapens sex medlemsstater godtog Romfördragen, verkade det som om uppfyllandet av de så kallade fyra friheterna, det vill säga fri rörelse för varor, kapital, tjänster och personer, bara var en avlägsen förhoppning.
Efter införandet av det så kallade Schengensystemet, avlägsnandet av tullhinder mellan medlemsstaterna och EU samt genomförandet av en rad åtgärder för att reglera förbindelserna mellan stater i området i fråga, kom förverkligandet av detta mål mycket närmare.
Dagens fråga gäller inte huruvida det kommer att vara möjligt att säkerställa fri rörlighet för personer mellan EU: s medlemsstater inom en snar framtid, utan snarare att fastställa en realistisk och snabb tidsplan för genomförandet av denna frihet.
Under tiden skulle det vara lämpligt att komma fram till en ordning om åtminstone det som kallas lokal gränstrafik.
En sådan ordning skulle under tiden förbättra framtidsutsikterna för bilaterala förbindelser mellan stater som inte ingår i Schengensystemet men som tillhör EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Upphovsmännen till de åtgärder som är föremål för diskussion är medvetna om att EU enbart täcker hälften av Europas geografiska yta.
Det ligger i vårt eget intresse att se till att vi är så öppna som möjligt mot våra grannar.
Dessa åtgärder skapar en möjlighet att bygga upp lokal gränstrafik med tredjeländer.
Låt oss inte förglömma att från och med den 1 januari 2007 kommer detta att innebära gränser mot Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Makedonien, Serbien, Albanien, Kroatien och Turkiet, och att dessa åtgärder kommer att tolkas positivt av grannstater.
De kommer öppna dörren för ömsesidigt samarbete i gränsregionerna, förutsatt naturligtvis att vi förkastar de åtgärder som Henrik Lax hänsyftade till.
Införandet av särskilda visum, och övriga villkor som åtgärderna innehåller, kommer att göra det möjligt att utnyttja detta särskilda system för att stärka samarbetet med alla våra grannstater, grundat på uppskattningar.
Detta skulle också vara värdefullt för den framtida utvecklingen av förbindelser, särskilt med större partner som Ryssland, Turkiet och Ukraina.
Enligt min mening finns det flera framlagda ändringsförslag som syftar till att förbättra möjligheterna för att få dessa åtgärder att fungera, och endast ett mindre antal som syftar till att ändra reglerna för att minska deras genomförbarhet.
Jag skulle därför vilja be er, mina damer och herrar, att göra en klar åtskillnad mellan dessa två kategorier när ni röstar om de föreslagna ändringsförslagen.
Glöm inte att direktivet utgör en förebild för grannskapsförbindelser och därigenom signalerar huruvida EU vill vara ett öppet samhälle eller resa upp hinder mot grannstater längs dess gränser.
