# ID: svediakorp-gov464691
# author: Mihael Brejc (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 721
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Syftet med förordningen är att fastställa gemensamma bestämmelser om kriterier och villkor för fastställandet av en ordning för lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser.
Med tanke på att ursprungsmaterialet – kommissionens förslag – ställde allvarliga krav på de människor som bor längs Europeiska unionens yttre landgränser har jag framhävt följande i detta betänkande.
Vi måste underlätta gränspassagen för gränsboende som har giltiga skäl att ofta resa över en medlemsstats yttre gränser, och vi måste förhindra illegal invandring och potentiella säkerhetshot som orsakas av kriminell verksamhet.
I den föreslagna förordningen försöker vi reglera frågan med lokal gränstrafik, som innebär många passager över gränsen, i vissa fall varje dag, för till exempel skolgång eller arbete eller på grund av familjeanknytning.
Därigenom bör vi också ta hänsyn till frågan kring migrerande personer som praktiskt taget varje dag återvänder till sitt hemland.
De yttre gränserna varierar, delvis beroende på historiska, geografiska och sociala förhållanden, och det får inte förekomma någon försämring av levnadsvillkoren för gränsboende på vardera sidan gränsen.
De faktiska förhållandena vid de yttre gränserna måste beaktas, och medlemsstaterna bör få utrymme att i möjligaste mån vidmakthålla den goda praxis som hittills har tillämpats genom bilaterala överenskommelser.
Huvudinnehållet av de ändringsförslag som jag föreslår, och som återfinns i texten:
I stället för det särskilda ” L-visumet ” bör de gränsboende få ett så kallat som omfattar alla nödvändiga säkerhetsnormer och, viktigast av allt, som inte behöver stämplas vid varje passage över gränsen.
Det är inte nödvändigt att skilja mellan de olika yttre landgränserna eftersom de nya medlemsstaterna förväntas ansluta sig till Schengenområdet förr eller senare.
Gränsområdet – denna definition har orsakat en omfattande debatt.
Vi har enats om att det inte bör överskrida 30 kilometer, eller möjligen 50 kilometer i undantagsfall.
Genom att utvidga gränsområdet skulle vi i själva verket upptäcka att det inte längre skulle vara möjligt att uppfylla säkerhetskriterierna.
Det är under alla omständigheter inte möjligt att likställa gränsområden med etniska gränser.
En gränsboende är en tredjelandsmedborgare som har varit bosatt i gränsområdet i minst ett år.
Men under debatten har vi harmoniserat förslaget till att omfatta en hel rad undantag som innefattar giftermål, arv och så vidare.
Medlemsstaterna fastställer längsta tillåtna vistelse, som inte bör överstiga tre månader, i bilaterala överenskommelser.
Med andra ord innebär detta beslut att en tredjelandsmedborgare får vistas i det gränsområdet under totalt tre månaders tid.
Under särskilda omständigheter måste vissa rättigheter vara tillåtna när det gäller att passera gränsen på andra platser än vid de tillåtna gränsövergångarna.
Det finns till exempel jordbrukare som har hälften av sina ägor i sitt eget land och den andra hälften i ett annat land, och de kan naturligtvis inte bära med sig sina redskap varje gång som de passerar gränsen.
Antagandet av denna förordning kommer att visa att Europeiska unionen inte stänger sina gränser och inte fastställer omänskliga villkor längs sina yttre gränser.
Europeiska unionen önskar säkerställa efterlevnad av de relevanta normerna, men det får inte på något sätt försämra levnadsvillkoren längs gränsen.
Människors samexistens på båda sidor av gränsen och deras samarbete är viktigt för stabiliteten och säkerheten längs de yttre landgränserna.
Därför är en annan oerhört viktig insats i denna förordning att genom bilaterala avtal med grannländer, med andra ord tredjeländer, kommer medlemsstaterna att skapa förutsättningar för utveckling av gränsområdena, som till största delen är mindre väl utvecklade.
Denna förordning tillhandahåller en grund för att stärka ekonomiska, kulturella och övriga band på båda sidor om gränsen, så det är viktigt såväl för gränsländerna som för hela Europeiska unionen.
Får jag också påpeka att vi hade flera harmoniseringsrundor med kommissionen och rådet.
Även om detta tog en del tid var förhandlingarna framgångsrika, så att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor enhälligt antog denna förordning under sin debatt och genom omröstning.
Herr talman!
Tillåt mig avsluta genom att tacka alla dem som samarbetade i detta förfarande, med andra ord kommissionen, rådet och särskilt Michael Cashman och Henrik Lax, som bidrog på ett alldeles särskilt aktivt sätt till betänkandet.
