# ID: svediakorp-gov464688
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 552
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Detta har varit en mycket värdefull debatt om klausulen om mänskliga rättigheter och om mänskliga rättigheter och demokrati i allmänhet.
Låt oss inte glömma bort att frågor om mänskliga rättigheter redan systematiskt tas upp med partner i politiska dialoger.
Vi har upprättat målmedvetna dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med vissa länder, och även underutskott för mänskliga rättigheter har inrättats.
I andra fall kan mänskliga rättigheter tas upp i samband med associeringsråd och vid möten med associeringskommittéer.
Syftet med klausulen om mänskliga rättigheter är inte bara att göra det möjligt att införa sanktioner, utan också att skapa en grund för en dialog om mänskliga rättigheter och inrättande av institutioner som hanterar frågan, eftersom vi behöver ge sådana institutioner en möjlighet och uppmuntra dem att utvecklas.
Uppbyggnad av institutioner är lika viktigt som klausulen, och att klausulen om mänskliga rättigheter finns med i associeringsavtalet, eller i partnerskaps- och samarbetsavtal, skapar grunden för detta.
Därför finns det inget behov att upprepa detta i sektorsavtal.
Jag skulle också vilja påminna om att det finns en rad politiska mål i våra avtal.
Vi vill bidra till stabilitet och till att öka välståndet för alla berörda befolkningar.
Om vi inte alltid använder samma människorättsklausul eller om vi inte tillämpar sanktioner är inte det detsamma som att vi saknar mod.
Vi måste också bidra till befolkningars utveckling – se på de afrikanska, och vissa asiatiska, befolkningar, som några av er nämnde.
Vi har också en värld utan nöd och att leva utan fruktan, som står nära de mänskliga rättigheterna och konceptet om mänsklig trygghet.
Detta innebär att vi inte kan kasta ut barnet med badvattnet.
Det finns många andra klausuler att försvara, som klausulen mot terrorism, klausulen mot massförstörelsevapen och klausulen för demokrati.
De är alla sammanlänkade, och vi kan inte inrikta oss enbart på mänskliga rättigheter.
Vi måste se hela sammanhanget, och det omfattar utrotning av fattigdomen.
Detta är den svåra balans som vi ibland måste finna.
Det är inte lätt att harmonisera denna klausul, eftersom vi förhandlar med varje enskild partner, och vi måste finna lösningar i slutändan.
Alla partner godtar inte exakt samma ordalydelse.
Det handlar dock inte så mycket om formuleringar, utan om tillämpning och hur vi kan uppmuntra partner att finna egna lösningar, eftersom vi inte vill tvinga på de andra parterna allting, något som vi alltid har klargjort: vi vill uppmuntra deras samhällen att bygga och att förändra.
Som jag redan har sagt är uppbyggnad av institutioner lika viktigt, precis som reformering av rätts- och polisväsendet, eftersom det är där som de mänskliga rättigheterna tillämpas.
Slutligen skulle jag med all respekt vilja säga att i många individuella fall har vi lyckats få ut människor ur fängelse och kunnat tala om dem.
Vi talar om dödsstraffet med var och en av våra partner, vi uttalar oss mot tortyr, och budskapet börjar så sakteliga gå fram.
Ibland kanske problemet är farten – allt händer inte samtidigt.
Men låt oss vara realistiska: vi kan inte ändra världen på en dag.
