# ID: svediakorp-gov464678
# author: Philip Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 221
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja göra tre yttranden när det gäller klausulen om mänskliga rättigheter.
För det första ska det påpekas att denna klausul mycket sällan åberopas: det har bara skett 12 gånger sedan 1995.
Om vi jämför detta med det antal odemokratiska stater som Europeiska unionen sluter avtal med, måste klausulen i de flesta fall anses överflödig för alla ändamålsenliga syften.
Min andra anmärkning rör medlemsstaternas politik om invandring och asyl, som föredraganden önskar jämställa med klausulen om mänskliga rättigheter.
Detta ter sig som något orealistiskt för mig och är hur som helst inte särskilt önskvärt, särskilt när utvecklingsländer ska inbjudas att kritisera mottagandet av deras egna landsmän som söker asyl inom EU.
Vi borde faktiskt vara noga med att uppmuntra dessa stater att ta tillbaka dem av deras landsmän som inte är kvalificerade för politisk asyl här.
Erfarenheten har dock visat att fallet ofta är det omvända.
Slutligen är det inte önskvärt att engagera icke-statliga organisationer i bedömningen av tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter när det gäller tredjeländer.
Dessa organisationer har ingen som helst legitimitet, och borde inte ges politiskt ansvar av detta slag.
EU borde, om något, kunna ta större hänsyn till det som sker med skattebetalarnas pengar.
