# ID: svediakorp-gov464672
# author: Richard Howitt (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Ännu en gång under det senaste året har EU anklagats för att misslyckas med sitt åtagande för mänskliga rättigheter genom att vägra att effektivt använda människorättsklausuler inom handels- och samarbetsavtal.
Ett viktigt prejudikat fastställdes i Uzbekistan efter massakern i Andisjan, men det faktum att reaktionen inte kom förrän efter fyra månader är en dyster redogörelse för den brist på allvar som man tidigare givit klausulerna.
Trots en enorm oro för de mänskliga rättigheterna och EU: s inflytande i Mellanöstern, har klausuler om mänskliga rättigheter aldrig åberopats i förbindelser med Egypten, Israel eller Tunisien, i det senare fallet trots kraftfulla uttalanden av EU förra året när det gällde kontroll av yttrandefriheten och blockering av icke-statliga organisationers finansiering.
När det gäller AVS-länderna erkänner jag att så kallade samråd enligt artikel 96 har ägt rum med 15 länder under de senaste åtta åren, och i 11 fall har det vidtagits lämpliga åtgärder.
EU behåller emellertid nära förbindelser med Angola, Etiopien och Rwanda trots att unionen fördömt överträdelser där och utan några egentliga påtryckningar eller åtgärder för att följa upp dessa fördömanden.
Eritrea har hittills inte reagerat nämnvärt på utspelen: tvångsvärnplikt, godtyckliga fängslanden, övergrepp mot flyktingar och användningen av tortyr fortsätter.
Hur kan vi säkerställa att samråden om människorättsklausulerna blir framgångsrika?
Det krävs engagemang från tredjeländernas sida.
Det verkar i dag i alltför stor utsträckning bero på hur stort beroendet av EU-finansiering är.
Det krävs samordning mellan donatorer, så som skedde efter kuppen i Centralafrikanska republiken 2003 till exempel.
Kränkningarna måste fastställas och likaså de åtgärder som måste vidtas för att rätta till dem, som i fallet med Guinea-Bissau, när fria och rättvisa val hölls inom den fastställda tidsplanen.
Det krävs även en bibehållen nära politisk dialog, något som kan blockeras och – som vi såg i dag – tyvärr saknades i fallet med Iran.
Vi håller med kommissionsledamoten om att politiska skäl alltför ofta blockerar medlemsstaternas åtgärder.
Jag anser inte att kommissionsledamoten är arrogant; jag anser att det är nobelt av henne att upprätthålla EU: s orubbliga engagemang när det gäller att sätta stopp för dödsstraffet.
Det är hisnande att UK Independence Party i morse sa att vi skulle kunna se mellan fingrarna när det gäller brott mot mänskliga rättigheter och Kina bara för att vi har en effektiv handel med dem.
Jag vill gratulera kommissionsledamoten och föredraganden.
