# ID: svediakorp-gov464666
# author: Sajjad Karim, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I maj 1995 beslutade rådet att en klausul där mänskliga rättigheter framhålls bör inbegripas som en grundläggande komponent i alla bilaterala avtal i syfte att främja grundläggande rättigheter och EU: s demokratiska ideal.
Under de tio år som gått sedan klausulen infördes har den stått emot EG-domstolens stränga granskning och införts i över 50 av EU: s avtal.
Under dessa tio år har emellertid EU fått kritik för att man inte har lyckats omsätta redskapen för mänskliga rättigheter på området för yttre förbindelser i handling.
Det har också blivit alltmer uppenbart att de grundläggande mänskliga rättigheterna, som man försöker skydda i denna klausul, alltjämt går förlorade när man har att göra med nyckelländer, strategiska partnerskap och realpolitisk dubbelmoral.
Som ett belysande exempel vill jag hänvisa till att den debatt som sattes i gång vid valet av den nya palestinska myndigheten, som tydligt visade att genomförandet huvudsakligen beror på EU: s politiska vilja att prioritera frågan om mänskliga rättigheter framför ekonomiska och politiska intressen, trots våra skriftliga krav.
Innan den demokratiskt valda myndigheten hade möjlighet att organisera sig, var avtalet mellan EU och Palestina uppe till granskning på grundval av mänskliga rättigheter på ett sätt som både rådet och kommissionen har avfärdat som gagnlöst, eftersom det skulle ta bort inflytande.
Vad svarar EU i samband med utfrågningar om associeringsavtalet mellan EU och Israel, trots listan över fall då Israel trotsat säkerhetsrådets resolutioner och visat uppenbar likgiltighet för Internationella domstolen, eftersom landet fortsätter att annektera östra Jerusalem och förneka det palestinska folket rätten till självbestämmande?
Jag har riktat stark kritik mot hanteringen av associeringsavtalet mellan EU och Israel, och fingranskat den exakta tillämpningen av klausulen för mänskliga rättigheter vid talrika tillfällen här i sessionssalen.
Ändå hör jag inget annat än förskönande omskrivningar, som exempelvis att vi måste bevara vårt inflytande och fortsätta dialogen.
Om rådet och kommissionen inte i klartext kan tala om för parlamentet hur man använder klausulen om mänskliga rättigheter på ett sammanhängande och effektivt sätt som samtidigt medger insyn, hur kan man då förvänta sig att parlamentet ska vara redo att ge sitt samtycke till nya internationella avtal?
Det vaga kriteriet och de bristfälliga förfarandena i detta instrument har inte hjälpt mig att tränga in i den logik som ligger bakom vissa av EU: s beslut, inte heller hjälper det EU att försvara sig mot anklagelser om ambivalens och diskriminering gentemot allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.
I en reviderad text måste det finnas en konkret, stegvis genomförd mekanism, från dialog till varningssignaler, samt en mångfald av verktyg, från intelligenta sanktioner till upphävande, vilket ger våra interventioner mot ständiga överträdelser mer inflytande och auktoritet.
Dessutom borde instrumentet grundas på principen om ömsesidighet eftersom brott sker både på EU: s mark och utomlands.
Om det är något som står klart efter kontroversen om olaglig CIA-verksamhet inom EU, så är det att EU har misslyckats med att se om sitt eget hus när det gäller mänskliga rättigheter.
Betydelsen av den senaste tvisten i kriget mot terror kan inte överdrivas.
Den krossar effektivt EU: s självbelåtenhet när det gäller dess eget förflutna i fråga om de mänskliga rättigheterna, med utredningar som inletts av Europarådet och parlamentet med varningar om att sanktionsmekanismen i artikel 7 kan komma att användas.
Det är dags för EU att engagera sig i en djupgående och heltäckande granskning samt att förbinda och balansera de yttre och inre aspekterna av sin människorättspolitik.
Medan EU har kämpat med att på ett konsekvent och systematiskt sätt främja en sammanhängande uppfattning om mänskliga rättigheter, har parlamentet fått beröm av frivilligorganisationer för den positiva effekt som återupplivandet av underutskottet för mänskliga rättigheter har haft.
Under Hélène Flautres ordförandeskap har underutskottet gått från den ena styrkeuppvisningen till den andra, och i samband med utnämningen av Michael Matheson har vi nu vidtagit åtgärder för genomförandet av riktlinjer för mänskliga rättigheter.
Jag ska avsluta genom att säga att i takt med att mänskliga rättigheter får en alltmer framträdande plats på en rad utrikes- och säkerhetspolitiska områden, och eftersom övergripande frågor kräver ett mer konsekvent deltagande, måste vår kunskap och skicklighet bygga på gemensamt beslutsfattande när det gäller att inleda samråd och upphäva avtal på grundval av mänskliga rättigheter.
