# ID: svediakorp-gov464660
# author: Vittorio Agnoletto (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati har en lång historia i parlamentet, och grundas på antagandet att civila och politiska rättigheter, samt även ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i vidare bemärkelse, måste utgöra kärnan i Europeiska unionens politik.
Klausulen infördes i början av 1990-talet i och med Loméavtalet, och 1990 tillämpades den också på Argentina.
Varje år begär Europaparlamentet i sin årsrapport att denna klausul ska få större betydelse och uppmanar rådet att bevilja parlamentet en viktigare roll när det gäller att övervaka tillämpningen av klausulen.
Parlamentets krav har ännu inte uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.
Klausulen har nu infogats i över 50 avtal och tillämpas på över 120 länder.
Av den anledningen måste jag betona vikten av Cotonouavtalet, vilket AVS-länderna undertecknade i juni 2000, och som stärkte klausulens roll.
Den första punkt som jag skulle vilja ta upp gäller Europaparlamentet.
Parlamentet måste ge sitt samtycke innan ett avtal träder i kraft, men det uppmanas inte att avge något yttrande när det gäller att inleda samråd och att delvis upphäva avtal.
Detta förminskar parlamentets institutionella och, mer allmänt, politiska roll.
Därför anser jag att det är viktigt att betona att parlamentet inte längre är villigt att ge sitt samtycke till nya internationella avtal, om de inte innehåller en klausul om mänskliga rättigheter och demokrati.
Parlamentet vidhåller att det måste få spela en roll när det gäller att fastställa förhandlingsmandatet för nya avtal med tredjeländer, och framför allt när det gäller att utforma målet för dessa avtal på det politiska området och när det gäller mänskliga rättigheter.
Dessutom ber parlamentet om att få delta i beslutsprocessen för att inleda samråd eller upphäva avtal, eller framför allt för att upphäva övriga passande negativa åtgärder som redan har införts mot ett land.
Slutligen ber parlamentet om att få knytas till associeringsråden och deras underutskott för mänskliga rättigheter, och det hoppas att dess interparlamentariska delegationer kan få en viktigare funktion i det avseendet, genom att regelbundet uppföra debatter om demokratiklausulen på dagordningen för deras sammanträden.
En annan punkt som jag skulle vilja ta upp rör ömsesidigheten mellan Europeiska unionen och tredjeländer, något som hittills inte har utnyttjats till fullo.
Jag anser också att klausulen borde tillämpas i förhållande till kränkningens art, och inte landet, i fråga.
Det är också nödvändigt att klausulen utvidgas till att omfatta alla nya avtal mellan Europeiska unionen och tredjeländer, såväl industriländer som utvecklingsländer, och att den ska omfatta sektorsavtal och handel och tekniskt eller finansiellt stöd, i linje med de avtal som har slutits med AVS-länderna.
Människorättsliga frågor måste systematiskt finnas med på associeringsrådens dagordning.
Därför anser vi att cheferna för kommissionens externa delegationer i tredjeländer måste få en förstärkt funktion, och vi kräver att fleråriga landsspecifika strategidokument ska utarbetas och regelbundet diskuteras.
En strukturerad dialog måste upprättas mellan associeringsrådet och dess underutskott för mänskliga rättigheter.
Vi kräver att underutskott för mänskliga rättigheter inrättas allmänt, som har mandat att granska efterlevnaden och tillämpandet av demokratiklausulen, och att föreslå särskilda positiva åtgärder för att förbättra demokratin och de mänskliga rättigheterna.
Det är viktigt att framhålla vårt krav på att företrädare för parlamenten och de organisationer som företräder det civila samhället ska ingå och rådfrågas i dessa underutskott.
Sedan finns det en ytterligare, oerhört viktigt, aspekt.
I denna resolution erkänns det att kravet på enhällighet i rådet för att ett samrådsförfarande ska kunna inledas har försvårat tillämpningen av klausulen.
Vi efterlyser därför att detta krav på enhällighet avskaffas och att artikel 300.2 i EG-fördraget, i vilken Europaparlamentets roll begränsas i sådana fall, ses över i detta avseende.
Slutligen, samtidigt som vi anser att klausulen borde tillämpas i alla länder och samtliga avtal menar vi också att man skulle kunna ingå avtal som går utöver demokratiklausulen med de länder som omfattas av den nya grannskapspolitiken, grundade på gemensamma institutioner för främjade av de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna, med Europarådet och / eller andra regionala avtal som förebild.
