# ID: svediakorp-gov464645
# author: Csaba Őry (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Låt mig kortfattat sammanfatta huvuddragen i det komplicerade lagstiftningsförfarande som har lett fram till att vi nu kan debattera tredje behandlingen av direktivet om optisk strålning.
Förfarandet började med ramdirektiv 89 / 391 / EEG, som innehåller en omfattande reglering av hela området för hälsa och säkerhet i arbetet och som utgör den rättsliga ramen för en enhetlig syn på alla möjliga risker som kan uppkomma på en arbetsplats.
I artikel 16 av ramdirektivet fastställs det att särdirektiv ska utarbetas för att behandla risker av olika slag.
Detta är nödvändigt eftersom sådana bestämmelser skulle möjliggöra en effektivare anpassning av de allmänna bestämmelserna i ramdirektivet till specifika situationer.
Att anpassa innehållet i de allmänna skyldigheterna till olika typer av risker ligger i högsta grad i de anställdas och arbetsgivarnas intresse, eftersom det är på så sätt som EU: s lagar kan genomföras i praktiken, och på detta sätt kan neutrala konkurrensförhållanden och större säkerhet garanteras.
Om innehållet i dessa krav inte är entydigt kommer arbetsgivarna att få svårt att bevisa att de har uppfyllt bestämmelserna i lagstiftningen, vilket kan leda till tvister vilkas utgång inte kan förutses.
Det ligger även i de anställdas intresse att deras skydd inom området för hälsa och säkerhet i arbetet, vilket är varje EU-medborgares oförytterliga rätt, vilket fastställs i artikel 137 i Romfördraget, ska förverkligas genom effektiva lagar som är lätta att tillämpa i praktiken.
Utarbetandet av direktiv för olika områden har pågått under de senaste 15 åren.
Direktivet om optisk strålning är avsett att täcka det fjärde synnerligen viktiga området efter buller, mekaniska vibrationer och elektromagnetisk strålning.
Ursprungligen skulle enligt kommissionens och rådets planer detta fjärde direktiv ha gällt behandlingen av optisk strålning som härrör både från naturliga och artificiella källor.
Det finns emellertid några avgörande skillnader mellan dessa båda områden när det gäller ingripanden och reducering av risknivån.
Därför överlät Europaparlamentet vid debatten i samband med sin andra behandling av direktivet alla befogenheter att utforma de bestämmelser som gäller risker vid solstrålning till medlemsstaterna.
Därefter upptäckte man emellertid att detta beslut stred mot vissa av EU: s befogenheter, eftersom det skulle ha hindrat genomförandet av den bestämmelse som finns i artikel 137 i Romfördraget, där det fastställs att den lägsta nivå på de krav som ska tillämpas inom området för hälsa och säkerhet i arbetet för varje riskkategori ska fastställas inom EU: s ramverk.
Detta var orsaken till att rådet och kommissionen inte kunde godkänna det beslut som parlamentet fattade vid sin andra behandling, varför ett förlikningsförfarande följde.
Under förlikningsförfarandet godkände rådet merparten av de ändringsförslag som parlamentet hade lagt fram och föreslog bara två faktiska och två formella ändringar.
Den viktigaste faktiska ändringen var ett förslag om att direktivets tillämpningsområde inte skulle innefatta optisk strålning från naturliga källor, eftersom grunderna för en överenskommelse över hela EU om minimikraven på detta område ännu inte hade fastslagits.
Däremot finns det inga oenigheter bland lagstiftarna om de frågor som gäller artificiell strålning, och därför skulle det vara lämpligt att införa ett särskilt direktiv med exakta bestämmelser för detta område redan i år.
Parlamentets delegation gick med på dessa argument, men i alla andra frågor godtog rådet Europaparlamentets ställningstagande.
Således godkändes parlamentets ordalydelse i avsnitt 8 om hälsokontroller liksom i motsvarande stycke i ingressen.
Vi kan säga att förlikningsförfarandet var över förväntan snabbt och lyckosamt och en slutlig överenskommelse nåddes redan i december 2005.
Följaktligen vill jag be mina kolleger och parlamentet att stödja detta vid omröstningen.
