# ID: svediakorp-gov464635
# author: László Kovács, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är glad över att få bidra till denna debatt om konfiskeringen av bilar i Grekland.
Jag har läst, och nu även hört, Michael Cashmans betänkande med stort intresse, och jag delar alla farhågor som kommer till uttryck i det.
De frågor som belyses i betänkandet är av stor betydelse, inte bara för detta särskilda fall utan även med hänsyn till det inflytande de har på kommissionens initiativ på området fordonsskatt och medborgarnas grundläggande rättigheter.
Låt mig säga några ord om det aktuella fallet.
Förutom de talrika framställningar som kommissionen har fått från parlamentet har den under senare år även fått ett stort antal klagomål om en administrativ praxis som leder till konfiskering av bilar.
Jag tänker inte gå in utförligt på tekniska detaljer men som ni vet gör gemenskapsrätten det möjligt för en medborgare som är bosatt i en medlemsstat – jag betonar ” bosatt ” och inte ” medborgare ” – att använda sin bil för privat bruk i en annan medlemsstat utan att vara skyldig att registrera sin bil i denna andra medlemsstat, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.
Ett av dessa villkor är att användningen i den andra medlemsstaten inte överstiger sex månader om året.
Tillämpningen av detta direktiv har varit ganska problematisk i Grekland.
Den har lett till en administrativ praxis där det olyckligtvis inte har tagits hänsyn till att den normala hemvisten för grekiska medborgare i många fall är i en annan stat än Grekland.
Genom denna praxis bestraffas oftast grekiska medborgare som inte bor och arbetar permanent i Grekland.
Som ni kan se av betänkandet har detta resulterat i att mycket höga böter har utdömts vilket har lett till att de berörda fordonen har konfiskerats och ibland även sedan sålts på auktion, till och med innan en nationell domare kunde fatta ett beslut i ärendet.
Tidigare har kommissionen också fått veta att detta i en del fall har lett till fängelsestraff.
På dessa grunder har kommissionen inlett ett överträdelseförfarande och lagt fram ärendet inför EG-domstolen.
Jag vill framhålla att det varken är kommissionens avsikt eller ligger i dess intresse att peka ut en medlemsstat framför en annan, eftersom varje medlemsstat på ett eller annat sätt stöter på sina egna svårigheter på vägen mot att förverkliga en äkta inre marknad där grundläggande rättigheter och respekt för gemenskapsrätten ska vara garanterade.
Beskattningen av bilar är i stor utsträckning inte harmoniserad på EU-nivå ännu.
Trots detta måste den frihet som medlemsstaterna åtnjuter utövas inom den ram som har fastställts i de direktiv som är tillämpliga på detta område, och inom gemenskapsrättens allmänna principer som utgör grundvalarna för byggandet av Europeiska unionen.
När en enskild person ådrar sig betydande ekonomiska nackdelar om han eller hon försöker använda sin bil under en viss period i en annan medlemsstat så utgör detta, särskilt då det är tillåtet enligt gemenskapsrätten, ett hinder för medborgarnas fria rörlighet inom unionen.
Det är visserligen också sant att det står medlemsstaterna fritt att besluta om vilka böter de anser vara passande för ett brott mot deras lagar, förutsatt att ett brott verkligen inträffar.
Men de bör respektera proportionalitetsprincipen.
Även praxis där det inte heller tas hänsyn till bevis om att hemvisten finns i en medlemsstat eller där höga böter utdöms utan hänsyn till att den som har begått överträdelsen kan ha handlat i god tro bör ändras.
Kommissionen har i detta skede vidtagit alla de erforderliga steg som tillåts i fördraget för att gripa sig an situationen.
Kommissionen välkomnar dock initiativ som detta, som närmare belyser vilken inverkan fordonsbeskattningen har på EU-medborgarnas liv.
Om vi ser på frågan i ett bredare perspektiv vill jag avslutningsvis säga att kommissionen inte bara fortsätter med sina överträdelseförfaranden, utan också intar en aktiv hållning när det gäller lagstiftningsförslag.
I juli 2005 antog kommissionen mitt förslag till direktiv om beskattning av bilar där avsikten är att avlägsna nuvarande skattehinder för överföring av personbilar från en medlemsstat till en annan, och på så sätt få den inre marknaden att fungera bättre.
En av förslagets målsättningar är avskaffandet av registreringsavgiften i syfte att införliva den i den årliga vägtrafikskatten under en period av fem till tio år.
Förslaget diskuteras för närvarande i olika parlamentsutskott och i rådet och jag ber om ert stöd i denna fråga.
Jag tackar er för er uppmärksamhet och ser fram mot debatten.
