# ID: svediakorp-gov464619
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 326
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även om vi vet att vi inte kan stoppa globaliseringen råder det ingen tvekan om att det är nödvändigt att skapa de rätta ramvillkoren för att hålla antalet ” globaliseringsoffer ” i EU-länderna så lågt som möjligt.
Det är beklagligt att kommissionen ännu inte verkar ha kommit på något bättre än att inrätta en globaliseringsfond, för att därigenom föra över mer pengar från de nya medlemsstaterna till de nya.
Det var ju meningen att de skulle använda de miljarder de fick i stöd för att förbereda sig inför anslutningen, och de kan nu utöver de fördelar de har av låga arbetskraftskostnader kosta på sig plana skattesatser, medan arbetstagarna i EU: s gamla medlemsstater känner att eliten i Bryssel har lämnat dem i sticket.
Faktum är att östutvidgningen och den fortsatta globaliseringen har resulterat i ett sådant konkurrenstryck att vissa arbetstagare och vissa industrier inte längre kan hantera det.
Den allmänt utbredda rädslan för konkurrens genom prisdumpning är därför inget att förvånas över.
Vi måste följaktligen, kosta vad det kosta vill, hålla fast vid övergångsperioderna på arbetsmarknaden för att – om så bara i begränsad utsträckning – lindra dessa plågor.
Vi kanske har exportöverskott, och större företagsgrupper kanske går bra, men arbeten som betalar socialförsäkringsavgifter stagnerar, med följden att vårt socialförsäkringssystem tar stryk.
I åratal har kommissionen betonat de små och medelstora företagens betydelse för att skapa arbetstillfällen, och ändå stiftas det lagar, den ena efter den andra, som gör livet svårare för dem.
Både finansiella bidrag och offentliga kontrakt går till de stora företagen, och så flyttar de vartannat år till de platser där de högsta bidragen betalas ut för närvarande.
Detta måste ändras, och det utan dröjsmål, för annars – det är åtminstone min uppfattning – kommer Europas små och medelstora företag att kastas till vargarna.
