# ID: svediakorp-gov464616
# author: Kyriacos Triantaphyllides, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Betänkandet om globaliseringens effekter på den inre marknaden grundar sig på ett felaktigt synsätt som under en tid har förts fram av Europeiska kommissionen och som leder till ett förkastande av konstitutionsfördraget.
I stället för att identifiera sociala klyftor och sträva efter att utplåna dem, tar man med andra ord sin tillflykt till åtgärder för att stärka de aktörer som bidrar till att skapa dessa klyftor, i marknadsavregleringens namn.
Som ett resultat av detta kan jag urskilja tre grundläggande negativa tankar i betänkandet.
För det första att vi vill att EU ska utarbeta en strategi för att hantera dessa utmaningar genom att göra den inre marknaden mer flexibel.
För det andra att vi vill att Europeiska kommissionen noga ska följa tecken på protektionism i medlemsstaterna och regelbundet rapportera till parlamentet om sådana tecken, och för det tredje tanken att det finns ett behov av att garantera att stora europeiska marknadsaktörer finner tillräckligt stöd och lämpliga möjligheter inom den inre marknaden för att utvecklas till globala marknadsaktörer.
Vem som helst kan på rimliga grunder dra slutsatsen att man genom detta betänkande argumenterar för ännu mer flexibilitet på arbetsmarknaden och att statliga insatser och stöd till större företag ska slopas, i en tid när olika utredningar har slagit fast att globaliseringens sociala effekter är ytterst negativa.
Med andra ord tjänar 50 miljoner av de rikaste européerna och amerikanerna lika mycket som 2,7 miljarder människor i resten av världen.
Över en miljard människor i världen kan varken läsa eller skriva.
Den rikaste femtedelen i de rika länderna kontrollerar 82 procent av exporten och 70 procent av de direkta investeringarna.
Tre miljarder människor i världen har en inkomst på mindre än två US-dollar om dagen, samtidigt som fattigdomsgränsen i USA beräknas ligga på 11 US-dollar om dagen.
Därför ger inte ens den officiella statistiken en rättvisande bild av de ekonomiska klyftorna och fattigdomen.
En jämförelse mellan perioden 1960 – 1980 och perioden 1980 – 2000, då marknaderna i allt större utsträckning internationaliserades eller globaliserades, visar att utvecklingen tydligt tappade fart under den senaste tjugoårsperioden, då marknaderna öppnades och företagen spekulerade i ohämmad konkurrens, när små och medelstora företag slog igen till förmån för multinationella företag.
I rapporten nämns inte dessa effekter, och än mindre tar man i tu med dem.
