# ID: svediakorp-gov464598
# author: Helmuth Markov (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot!
En av Gunnar Hökmarks centrala teser är att marknadsekonomin alltid är det mest effektiva sättet att fördela resurser på.
Om vi tar Göteborg på allvar, är det sunt affärsförnuft att utgå från den liksidiga triangeln mellan ekonomisk, social och miljömässig utveckling, men betänkandet har en ekonomisk slagsida.
Om Gunnar Hökmark – som han själv med rätta hävdar – vill att små och medelstora företag ska vara effektiva och att innovationen ska stimuleras, framför allt genom stöd, behövs det i så fall parallellt med detta bra yrkesutbildning, bra utbildning och rätt infrastruktur – inte bara i storstadsområdena utan även på landsbygden.
Och därmed står han återigen inför behovet av territoriell, social och miljömässig sammanhållning.
I annat fall är den enkla sanningen den att människor som bor på platser som saknar dessa gynnsamma och naturliga förutsättningar missgynnas.
Jag vill därför med eftertryck insistera på kravet att man noga ska tänka igenom var stödet ska sättas in, och man måste också tänka igenom om stödet går till tjänster i allmänhetens intresse, för annars har det inget berättigande.
I ett avseende kan jag säga att Gunnar Hökmark har helt rätt.
Han skriver att det inte är någon idé att ge stöd till företag som redan är lönsamma, och på den punkten håller jag med honom.
När jag säger att den sortens stöd är fel tänker jag på Tyskland och den mycket lönsamma motorindustrin som det skyfflas in pengar i, så att företagen sedan bara kan lägga ner och flytta produktionen någon annanstans med hjälp av mer stöd.
Det kan inte vara syftet med stödet.
I det avseendet har Gunnar Hökmark alldeles rätt.
Det finns en massa modeller som vi måste förändra.
De minimis-regeln är rätt modell.
Förvisso är det så att regionalstöd i första hand behövs för de mer avlägsna regionerna, och det kan inte förnekas att stödet enligt artikel 87 kommer att fortsätta att behövas för de regioner som för närvarande drabbas av statistikeffekten.
