# ID: svediakorp-gov464590
# author: Gilles Savary, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 676
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka vår föredragande Gunnar Hökmark och våra kolleger parlamentsledamöterna.
Det handlar faktiskt om ett betänkande som inte är lagstiftande och jag anser att utskottet för ekonomi och valutafrågor har gjort ett gott arbete när det gäller att uttrycka Europaparlamentets starka ståndpunkt.
På det hela taget har vi lyckats komma fram till en relativt tydlig syn på saker och ting.
Jag är en av dem som anser, tillsammans med socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, att vi faktiskt behöver se över systemet för statligt stöd.
Detta system står mer än någonsin i centrum för kommissionens befogenheter, eftersom Europeiska unionen tills vidare främst handlar om den inre marknaden och konkurrenskraft.
Jag är inte säker på om nejrösten i den franska folkomröstningen erbjuder några andra möjligheter för en långsiktig framtid.
Detta handlar följaktligen om själva hjärtpunkten av gemenskapens befogenheter, och det är sant att EU och kommissionen riskerar ett sammanbrott till följd av utvidgningen om man inte gör något åt systemet och arrangemangen för de statliga stöden.
Europaparlamentet har framför allt betonat att den inre marknaden och konkurrenskraften inte bör ses som representativa för varje aspekt av det europeiska samhället.
Vi är inte bara en marknad.
Det måste, som texterna också visar, finnas rum för offentliga åtgärder.
Inte bara vid de tillfällen när marknaden misslyckas, utan också vid alla de tillfällen när vi behöver minska sociala och regionala ojämlikheter, hantera externa effekter, främja innovation och, om behovet skulle uppstå, stödja industrin.
Ibland när vi skiftar till ett fritt marknadstänkande undrar vi ” är vi i en sådan position i dag att vi kan bygga Airbus eller skulle vi kunna vara i en sådan position att vi kan bygga Ariane-raketen, med hänsyn till den dominerande ideologin? ”
Jag anser att vi måste behålla möjligheten att kraftfullt kunna ingripa i industrilandskapet och i den allmänna forskningen.
Jag vill säga till kommissionsledamoten att Europaparlamentets huvudsakliga bidrag är att se till att det statliga stödet inte betraktas som någonting som bara ska uthärdas, utan snarare bedöms på ett balanserat sätt, det vill säga att vi inte bara ser till de negativa aspekterna, som till exempel snedvridning av konkurrensen, utan också de positiva effekterna.
Vi i Europaparlamentet vill att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ska tillämpas tydligt, och mer specifikt att statligt stöd som inte har någon påtaglig effekt på den inre marknaden ska ses som en kompensation.
Vi vill också att marknadsmisslyckanden ska förstås bättre.
Slutligen skulle jag vilja nämna de frågor som fortfarande behöver diskuteras och som det hänvisas till i de 21 ändringsförslag som lagts fram.
När det gäller offentliga tjänster behöver vi förtydliga de aspekter som har att göra med kompensation, med den legitima finansieringen av offentliga tjänster och med subsidiaritetsfinansiering.
Framför allt behöver vi förtydliga vad som utgör det fjärde kriteriet som anges i Altmark-domen, ett kriterium som enligt kommissionens eget medgivande faktiskt är ytterst vagt och väldigt svårt att hantera.
När det gäller innovation kommer Sophia in ’ t Veld snart att lägga fram sitt betänkande.
Vi anser att det är en mycket bra text och vi hoppas kunna förbättra den.
Frågan vi måste ställa oss gäller betänkandets omfattning: ska det vara strikt begränsat till innovation eller bör det sträcka sig ytterligare en bit in på områdena forskning och utveckling?
När det gäller regionerna finns det några utmärkta ändringsförslag som fokuserar på att förhindra att omlokaliseringar finansieras av statliga stöd.
Detta är ett mycket allvarligt problem, eftersom det ger EU: s medborgare intrycket av att de sätts upp mot varandra och detta gäller dessutom mottagna belopp i form av offentligt stöd.
Avslutningsvis vill jag säga att vi självklart är helt för att överväga statliga stöd inom ramen för Lissabon- och Göteborgsprocessen, det vill säga inte inom ramen för den kunskapsbaserade ekonomin utan också i fråga om miljöskydd.
