# ID: svediakorp-gov464568
# author: Jean-Claude Martinez (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Naturligtvis vill vi allihop skydda slaktkycklingarna från de grymheter som begås i dessa anläggningar av koncentrationslägermodell.
Just här i kammaren har jag många gånger kritiserat de skamliga industrianläggningarna, där upp till 80 miljoner kycklingar av hankön har bränts levande för att värma upp anläggningarna.
Jag har kritiserat hur kycklingarna slaktas med elektriska bedövningstekniker.
I själva verket blir kycklingarna inte helt bedövade, med följden att de slängs i hett vatten medan de fortfarande lever: de skållas så att de kan plockas.
Vi är därför alla överens om att det behövs regler.
Men när de europeiska uppfödarna läser direktivet, vad ser de?
De ser att gödkycklingen ska underkastas två dagliga medicinska inspektioner, vilka ska utförs av en veterinär som måste gå förbi kycklingen på minst tre meters avstånd, att det utrymme där kycklingarna hålls måste ha icke flimrande belysning på 50, 20 eller 100 lux – ingen vet riktigt – uppmätt i fåglarnas ögonhöjd, att anläggningens inomhustemperatur inte får överstiga utomhustemperaturen, uppmätt i skuggan, med mer än 3 ˚ C, att kycklingens strö måste vara 5 cm djupt, att det krävs intyg för att hålla kycklingar och kastrera kycklingar av hankön som inte är äldre än tio dagar, att kycklingarnas trampdynor måste undersökas och att beläggningsgraden måste begränsas till 28, 30, 35 eller 42 kg per kvadratmeter, även om det inte anges om detta betyder ett kilo levande vikt eller metabolisk vikt.
Samtidigt slaktas tusentals kycklingar i Nigeria, och fågelinfluensan kommer att kosta 1,1 miljard afrikanska kycklingar livet.
Allt detta på grund av att vi inte kunde få fram de 800 miljoner euro som skulle ha gjort det möjligt att ge varje afrikansk kyckling de två nödvändiga vaccinerna, till en kostnad av 40 cent per dos.
Här skulle jag även kunna försöka mig på en aning svart humor.
Inför detta överflöd av försiktighetsåtgärder, som är reserverade för vita kycklingar medan svarta barn dör av spetälska, aids och tbc, kommer det lilla afrikanska barnet till slut att utbrista: ” När jag blir stor ska jag inte bli brandman, utan gödkyckling i Europa! ”
Under tiden utlokaliserar till exempel våra anläggningar i Bretagne till Brasilien – det ledande landet inom fjäderfäuppfödning – där inte bara kycklingarna, utan även barnen, är oskyddade.
De senare behandlas som slavar, så att de brasilianska anläggningarna kan hållas i drift.
För att inte tala om bananplanteringarna, där små åttaåringar utmattade somnar på pappkartonger och kommer i kontakt med växtskyddsprodukter som gör dem yra i huvudet – allt detta för bara två US-dollar per dag.
Ja, alla har sin egen uppfattning om vad som är viktigast.
Somliga väljer vita kycklingar, medan jag för min del väljer afrikanska och asiatiska barn.
Det är dit dumheten leder en när man försöker handla dygdigt, och när det gäller detta direktiv handlar vi enfaldigt.
