# ID: svediakorp-gov464385
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,174
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter!
Tack för era värdefulla synpunkter på vitboken.
För det första måste detta åtföljas av handling.
Om vi talar om att nå ut till medborgarna kan vi inte skära ned på de program som gör just det.
På denna punkt sitter vi i samma sits som Europaparlamentet så vitt jag förstår.
Vi vill se en budget som förhoppningsvis ökar och definitivt inte minskar.
Detta är också vår ståndpunkt i den pågående budgetförhandlingen.
Vi kommer att tydliggöra våra synpunkter i det avseendet.
På den frågan är vår ståndpunkt bestämt likadan.
Herr Wiersma!
Jag anser att er poäng var mycket väsentlig eftersom detta också handlar om medborgarnas delaktighet.
Jag har upprepat att demokrati inte bara är en publiksport.
Den kräver medborgarnas engagemang, men de måste också kunna få den grundläggande kunskapen om vad som händer och hur de kan utöva inflytande.
Därför är det också vår skyldighet att säkerställa att det till exempel finns tillgång till medborgarutbildning, där man kan lära sig hur allting fungerar och hur man kan göra sin röst hörd i denna process.
Jag anser att tjänstedirektivet är ett mycket bra exempel på att det inte räcker med att bara berätta nyheter om grunden inte finns där, om samrådet inte har fullföljts.
I slutändan finns det ingen som förespråkar förslaget.
Jag anser att detta är ett exempel på var vi verkligen måste återställa arbetet.
Detta handlar om att engagera medborgare.
I går sa en av mina kolleger vid kommissionens sammanträde att när kommissionen rådfrågade barn om ett förslag till barnens rättigheter, hade det förslag som kom tillbaka genomgått en fullständig helomvändning.
Barn har en annan prioritetsordning.
Vi lärde oss mycket av den samrådsprocessen.
Det är detta allting handlar om.
Det handlar om kommunikationsmoral.
Det kan vi inte särskilja från politiken, för kommunikation kan endast bli så bra som det innehåll den utgörs av.
Det måste handla om politikens innehåll, vad vi vill göra för att förändra saker och ting.
Vi måste emellertid också tydliggöra vilka regler och attityder till demokrati och demokratiska förfaranden vi antar.
Vi måste också tydliggöra hur kommunikation och kommunikationsmoral är ett nödvändigt instrument som kan hjälpa oss.
Det är det vi fastställer här: instrumenten, ramen och förfaranden som gör det möjligt för oss att kommunicera, att ha en tvåvägsdialog med medborgarna.
Det är det vi försöker bygga här.
Ni har rätt i att fråga om budgeten.
Vi begär bara lite mer personal som kan hjälpa till under hela samrådsperioden.
Det är för tidigt att säga vad vi behöver för de konkreta förslagen eftersom vi nu genomför samråd om det.
Vi måste återkomma till de specifika förslagen och handlingsplanerna med ordentliga konsekvensbedömningar, budgetar och konkreta siffror.
För närvarande fastställer vi endast samrådsperioden och genomför den.
När jag hörde Jens-Peter Bondes beskrivning undrade jag om vi hade läst samma dokument.
Jag måste svara på hela ärendet med en nyhetsbyrå, och detta är delvis en språkfråga.
Vi har aldrig haft någon annan intention än att uppgradera den tjänst som existerar i dag inom Generaldirektoratet för kommunikation.
Den kallas ” Europe by Satellite ”.
Vi har mycket få personer som verkställer den tjänst som förser oss med bild och ljud för radio och TV över hela Europa.
Vi gör det på 20 olika språk.
Om vi vill ha bättre kvalitet och mer fakta och siffror, och bättre kunna täcka det som händer i rådet, parlamentet och kommissionen, behöver vi mer personal och utrustning.
Som jag sa tidigare är det på detta sätt vi stöder regional television och radiostationer som inte har råd att skicka korrespondenter till Bryssel.
Om vi menar allvar med att tillhandahålla den informationen inifrån, interinstitutionell information, behöver vi människor som gör det.
I slutändan kommer vi att behöva en mycket yrkeskunnig person som beslutar om vad som är mest intressant ur journalistiskt perspektiv.
Bör vi skicka ut ett team till parlamentet i dag, eller kanske en annan plats för att täcka en annan nyhet?
Vi gör redan det, men med mycket få resurser.
Detta är inte oförenligt med den webb-TV som parlamentet redan har beslutat att investera i, vilken täcker det som händer inom institutionerna, men kompletterar ansträngningarna till bättre kommunikation med medborgare.
Det här har varit idén från början.
Brysselbaserade journalister är inte glada.
De ser konkurrensriskerna.
Jag ser mycket lite konkurrens med att hålla presskonferenser på 20 språk.
Jag anser inte att det är ett problem.
Alla försöker emellertid att skydda sitt territorium.
Vi måste vara realistiska.
Om vi vill att nyheterna ska komma ut på lokal och regional nivå och på radio och TV – som är de källor som de flesta av våra medborgare använder i dag för att få information om vad som händer i EU – då måste vi investera i radio och TV.
Vi är de enda som kan tillhandahålla dessa bilder och ljud inifrån institutionerna.
Ingen kommer att konkurrera med oss i det avseendet.
Det är detta vi vill göra med vårt förslag i vitboken.
Det här har vi inte haft någon omröstning om.
Vi har diskussioner och röstar väldigt sällan i kommissionen.
Under alla de fem åren med Prodikommissionen genomförde vi omröstningar endast ungefär fem eller tio gånger.
Så det var ingen omröstning, men det fanns ett starkt stöd för min vitbok.
Det gläder mig att kunna berätta det för er.
Det här handlar inte om att rösta.
Ni har rätt i att säga att vi måste berätta för medborgarna om att detta är ytterligare en politisk arena och att politiska diskussioner är avgörande.
Vi måste debattera.
Vi kommer att ha olika ideologiska synsätt på frågor, och diskussionen kommer att fortlöpa på den europeiska arenan.
Vi måste hjälpa medborgare att kunna följa och förstå vad som händer och att ge dem en röst.
Ni kommer att finna några idéer om hur det ska ske i vår vitbok.
Slutligen instämmer jag med David Hammerstein Mintz.
Jag hoppas att vi kommer att se ett pilotprojekt där rådsmöten kommer att vara öppna.
Det här är också ett sätt att sätta stopp för allt klander, där institutionerna skyller på varandra.
I slutändan är det medborgare som förlorar, eftersom de är oförmögna att följa eller bedöma det som händer och vad deras ministrar säger i rådet.
Jag instämmer i att rådsmöten borde vara öppna och att medborgare borde kunna följa dem.
Vi kommer att göra allt vi kan för att möjliggöra detta.
Det är också kommissionens ståndpunkt att öppenhet och insyn är absolut nödvändigt när det gäller att förbättra kommunikationen.
