# ID: svediakorp-gov464379
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,587
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka er och ledamöterna för att ni är här denna tidiga morgon.
Tack för tillfället att presentera vitboken om en europeisk kommunikationsstrategi för er, som antogs av kommissionen vid dess möte i går.
Det här är inte första gången jag talar om vitboken i den här kammaren.
Jag anmälde den för första gången under debatten om Herrerobetänkandet, som har varit en viktig referens för mitt efterföljande arbete.
Under förberedelseskedet inför vitboken informerade jag regelbundet Europaparlamentet om mina idéer, träffade olika politiska grupper, utskott etc., och jag är säker på att flera av er kommer att känna igen huvudkoncepten och budskapen i vitboken.
Efter allt gensvar och all uppmuntran som jag har mottagit anser jag att det är i den här kammaren jag fortsättningsvis kommer att finna den mest engagerade och värdefulla bundsförvanten när det gäller kommunikation.
Kommunikation handlar främst om demokrati.
Människor har rätt att veta vad Europeiska unionen gör och vad den står för, och som medborgare har de rätt att delta i EU-projektet till fullo.
Detta är huvudbudskapet i vitboken.
Det finns en oroväckande spricka mellan Europeiska unionen och dess medborgare.
Sju av tio som har intervjuats i Eurobarometerundersökningar uppger att de vet lite eller ingenting om Europeiska unionen.
Över hälften känner att deras röst inte räknas när det gäller EU-frågor.
Förtroendet för EU: s institutioner sjunker och likaså antalet människor som anser att EU skapar fördelar för dem eller deras länder.
Insikten om en kommunikationslucka mellan Europeiska unionen och dess medborgare är inte ny.
Den har varit föremål för diskussion i EU-kretsar åtminstone sedan folkomröstningarna som föregick verkställandet av Maastrichtfördraget 1992.
I detta hänseende har de senaste folkomröstningarna om konstitutionsfördraget fungerat som en skarp tillrättavisning.
Att övervinna sprickan mellan Europeiska unionen och dess medborgare är mer brådskande än någonsin.
För att komma vidare måste EU-projektet förankras i människors önskningar och förväntningar.
Det måste tillhöra medborgarna och inte endast en liten elit stationerad i Bryssel, eller i ett par stora europeiska huvudstäder.
Vitboken är kommissionens förslag för att möta denna utmaning och att lägga grunden till en kommunikationsstrategi i Europeiska unionen.
Vad bör huvudsyftet med en europeisk kommunikationsstrategi vara?
I vitboken förordas utveckling av en fungerande europeisk offentlig sfär, där den europeiska debatten kan utvecklas och medborgare kan delta.
Detta är ett koncept som Europaparlamentet anammade för en tid sedan, och det är nu centralt för kommissionens syn på en kommunikationsstrategi.
Vitboken betonar vikten av att skapa en sann europeisk politisk kultur, med alleuropeiska politiska grupper, alleuropeiska medier och forum eller mötesplatser där medborgare kan träffas och diskutera frågor av gemensamt intresse.
Jag vill emellertid tydliggöra på en gång att allt detta inte ska ersätta eller försvaga den roll som de politiska strukturerna på nationell, regional och lokal nivå och mediernas verksamhet spelar, tvärtom kompletterar det dem.
Det mest brådskande som krävs för att få till stånd en europeisk politisk kultur är förmodligen att säkerställa att EU-frågor reflekteras i nationella, regionala och lokala debatter.
Att skapa en europeisk offentlig sfär är naturligtvis ett mycket långtgående projekt, och det kommer att ta tid.
Det överskrider kommissionens befogenhet.
Europaparlamentets roll kommer att vara avgörande i detta hänseende, men vi vet att vi bara kommer att nå framgång om alla inblandade – och medlemsstater i första hand – är redo att engagera sig och ta ansvar.
Därför är vitboken en uppmaning till att alla EU-institutioner, Europeiska unionens regeringar och politiska partier, civilsamhället och medierna i alla EU-länder agerar.
Den innehåller förslag om att vi ska inleda arbetet inom fem huvudområden, först och främst genom att definiera gemensamma principer.
En kommunikationsstrategi i EU måste basera sig på det grundläggande erkännandet att alla EU-medborgare har särskilda rättigheter, till exempel rätt till rättvis och fullständig information om Europeiska unionen, rätt att höra alla åsikter om EU och rätt till att beslutsfattare lyssnar till dem.
I vitboken föreslås att dessa principer ska införlivas i ett ramdokument – en stadga eller kanske en uppförandekod – som alla huvudaktörer skulle förbinda sig till på frivillig grund för att godkänna kommunikationsprinciperna.
Vi behöver de gemensamma principerna för vägledning av våra gemensamma handlingar och för att våra kommunikationsaktiviteter ska få trovärdighet och legitimitet.
Detta ska tydliggöra att EU-kommunikation inte handlar om att sälja EU eller framställa propaganda; det handlar om att förstärka vår demokrati.
Det är medborgares verktyg för att bedöma om deras rättigheter respekteras eller inte.
Det andra arbetsområde som föreslås i vitboken är att ge medborgare ökad delaktighet.
Hur kan EU: s kommunikationsstrategi främja det?
I denna vitbok identifieras tre sätt att gå vidare: att arbeta mer tillsammans för medborgarutbildning, att förena medborgare med varandra och att förena medborgare med institutionerna.
Medborgarutbildning är en nationell och regional skyldighet, men det finns ett europeiskt mervärde.
EU kan hjälpa till att säkerställa utbytet av bästa metoder och underlätta utvecklingen av gemensamma utbildningsinstrument, så att den europeiska dimensionen behandlas bättre.
Jag upplever detta hela tiden när jag reser till medlemsstater.
Lärare och alla de som är inblandade i dessa aktiviteter säger: ” Måste vi verkligen återuppfinna hjulet?
Kan vi inte få ett bättre utbyte av bästa metoder, material eller erfarenheter? ”
Nya forum för allmän diskussion om EU-frågor är nödvändiga för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, respekt och vilja att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.
Bra ömsesidig kommunikation mellan medborgare och offentliga institutioner är också nödvändigt för en sund demokrati.
Den aktuella satsningen på att göra EU-institutionerna mer lyhörda, öppna och tillgängliga måste stärkas ytterligare.
Det tredje området där vi i vitboken föreslår arbete berör medierna och de nya teknikerna.
Medierna är nyckelaktörerna i kommunikationsstrategin, och det är väsentligt att offentliga institutioner på alla styrelsenivåer hittar nyskapande sätt att arbeta med de nationella, regionala och lokala medierna.
Vi måste också diskutera tillsammans hur vi säkerställer att alla åsikter företräds rättvist i dessa debatter och hur vi kan tillgodose medborgare med fullständig, korrekt och faktiskt information genom en rad informationskanaler, inte endast press, radio och TV utan också Internet.
Ett av förslagen är, som ni redan har sett genom mediebevakningen, att vi borde uppgradera vårt nuvarande Europe by Satellite – en interinstitutionell tjänst – och till exempel regional TV, som tillhör dem som använder EBS-tjänsten.
Det fjärde arbetsområdet innebär en förståelse av den allmänna opinionen.
Det här är en utmaning för beslutsfattare.
De måste hålla sig uppdaterade om den europeiska allmänna opinionen, eftersom medborgares åsikter om olika frågor kan skilja sig drastiskt åt från ett land eller område till ett annat.
Europeiska kommissionen har gått i spetsen när det gäller utveckling av moderna instrument, såsom Eurobarometerundersökningar, för analys av den allmänna opinionen.
Vår vitbok syftar till att uppmuntra debatten om hur vi bättre ska kunna använda dessa instrument för att utföra mer djupgående analyser och använda det mer effektivt, för att det successivt ska ingå i den beslutsfattande processen.
Det femte området för en gemensam diskussion är hur vi ska få partnerskapet att fungera, vilket vi kallar ” Hur vi ska utföra arbetet tillsammans ”.
Hur kan EU: s regeringar samarbeta närmare med varandra och med Bryssel om att informera och rådfråga medborgare?
Hur kan EU-institutionerna arbeta tillsammans mer effektivt och göra mer för att decentralisera sina ansträngningar?
Lokala och regionala myndigheter ligger väl till för att engagera sig i en riktig dialog med medborgare.
Hur kan de bäst föra fram lokalsamhällenas åsikter till Bryssels beslutsfattare?
Vad ytterligare kan politiska partier och icke-statliga organisationer göra för att öka allmänhetens medvetande om EU-frågor och stimulera allmän debatt?
Kommissionen har inget färdigt svar på alla dessa frågor, och vi tar oss inte friheten att föreläsa för andra inblandade om vad de bör göra.
Genom vitboken inleds därmed ett samrådsförfarande med en inbjudan till alla inblandade att begrunda dessa frågor noggrant och presentera sina egna idéer.
Vi har aldrig haft ett offentligt samråd om kommunikation i Europa.
Tiden är inne för att ha det om vi menar allvar med att sätta medborgarna i centrum av våra aktiviteter.
Jag skulle vilja att Europaparlamentet är vår närmaste bundsförvant och understödjare i detta samråd.
Strukturerna för detta samarbete finns redan, och vi kan utgå från dem för en bättre strukturering och samordning av vårt arbete.
Avslutningsvis vill jag citera filosofen John Dewey.
Han skrev: ” Det finns inte bara ett språkligt utan också ett sakligt samband mellan orden [’ gemensam ’], [’ samhälle, gemenskap ’] och [’ meddelanden som leder till meddelaktighet, gemenskap i något ’].
Prova på experimentet att fullständigt och korrekt kommunicera erfarenhet till någon annan, och du kommer att märka att din egen attityd mot din erfarenhet förändras, särskilt om den är komplicerad. ”
Kommunikation underlättar förståelse, bygger gemensamma värden och skapar gemenskaper.
Det är det Europeiska unionen behöver framför allt annat.
Tack för er uppmärksamhet.
Jag ser fram emot att höra era synpunkter.
