# ID: svediakorp-gov464367
# author: Günter Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 659
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det föreslagna direktivet om färdigförpackningar verkar vara en mycket teknisk handling.
I själva verket utgör det emellertid en del av det större initiativet till riktlinjer om bättre lagstiftning och förenkling som har starkt stöd från våra institutioner.
Det finns gemenskapslagstiftning om färdigförpackningar, men den nuvarande rättsliga situationen är varken tillfredsställande eller tydlig.
I EU har vi en stabil rättslig ram för vin och sprit, och varor säljs i hela gemenskapen i överenskomna mängder.
För ungefär 70 andra varor har frivillig harmonisering införts i gällande lagstiftning, något som medlemsstaterna har tillämpat på olika sätt.
Medlemsstater som Belgien eller Nederländerna har avreglerat förpackningsstorlekarna helt och hållet.
I andra länder, till exempel Sverige, är gemenskapslagstiftningen om förpackningsstorlekar frivillig för tillverkare.
Andra medlemsstater har infört tvingande regler, men enbart för inhemska tillverkare.
Vissa nationella regler grundas helt och hållet på befintliga frivilliga gemenskapsdirektiv, men i andra länder, som Tyskland, skiljer sig nationella regler från gemenskapsbestämmelser.
Från en rättslig utgångspunkt är situationen därför ganska förvirrande, milt uttryckt.
Samtidigt rör sig varor fritt från ett land till ett annat, och konsumenterna kan finna en stor mängd varor på marknaden.
Hittills har inte någon konsument någonsin klagat på att det finns ett överflöd av valmöjligheter.
Kommissionens förslag syftar till att förenkla den rättsliga situationen och samtidigt låta konsumenterna dra nytta av valfriheten.
Kommissionen föreslår en enda rättslig ram som ska tillämpas i hela unionen av alla medlemsstater.
I huvudsak föreslår kommissionen att det fria val som konsumenterna redan åtnjuter ska vara kvar och att förpackningsstorlekar ska regleras endast i ett mycket begränsat antal sektorer, särskilt vin och sprit.
Kommissionen noterar att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd i princip stöder detta synsätt.
Vi har dock olika åsikter om det antal sektorer som bör bli föremål för gemenskapslagstiftning där nominella mängder fastställs.
Enligt kommissionen, och med utgångspunkt i ett större samråd med konsumenter i alla medlemsstater och handelsorganisationer i EU, bör endast vin- och spritsektorerna bli föremål för lagstiftning.
På grundval av ett tidigare åtagande gentemot parlamentet har kommissionen dock även i sitt förslag inkluderat lagstiftning gällande snabbkaffe och vitt socker.
Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd stöder den övergripande strategin, men föreslår också att ytterligare områden ska bli föremål för lagstiftning, däribland konsumtionsmjölk, smör, rostat kaffe, torra pastaprodukter, ris och brunt socker.
Kommissionen ifrågasätter motiveringen för lagstiftning på dessa områden.
Industrin i EU, med undantag för kaffebranschen, är inte för, och konsumenterna har inte krävt lagstiftning som begränsar deras val.
Den föreslagna ändringen skulle innebära att ett antal varor som finns på marknaden i dag skulle försvinna.
Dessutom skulle det också betyda att medlemsstater som aldrig har haft lagstiftning eller har avskaffat den blir tvungna att återinföra lagstiftning om förpackningsstorlekar.
Det strider mot de politiska målen om bättre lagstiftning och förenkling och skyddar inte konsumenterna.
Kommissionen uppskattar att parlamentet har genomfört en konsekvensanalys av dessa ändringar.
Det här initiativet återspeglar kommissionens allmänna engagemang för bättre lagstiftning och förenkling.
Sammanfattningsvis, enligt kommissionens uppfattning ska konsumentskydd i dag inte grundas på begränsning av valfriheten för konsumenterna utan fokusera på riktig information till konsumenterna och förbud mot vilseledande metoder, vilket tillåter kunderna att göra ett välinformerat och medvetet val.
Det är rimligt att säga att kommissionen liksom EG-domstolen tar som riktmärke den genomsnittlige konsumenten, som är någorlunda välinformerad och någorlunda uppmärksam och försiktig.
Utsatta konsumenter blir inte mindre utsatta med regler om nominella mängder utan genom en bättre tillämpning av befintlig gemenskapslagstiftning om konsumentskydd, såsom märkning och förbud mot vilseledande förpackningar.
Kommissionen arbetar med nationella myndigheter för en bättre tillämpning av dessa gemenskapsregler för att på ett effektivt sätt förbättra skyddet av utsatta konsumenter.
