# ID: svediakorp-gov464328
# author: Zita Pleštinská (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Våld mot kvinnor har funnits under hela mänsklighetens historia.
För att skapa effektiva strategier för att eliminera detta allvarliga samhällsproblem är det nödvändigt att ha en grundlig förståelse av fenomenet och av dess konsekvenser som varierar från land till land.
Postkommunistiska länder, bland annat Slovakien, har länge bortsett från saken.
Starka traditioner har alltid hållit våldet i hemmen dolt bakom stängda dörrar.
En annan bidragande omständighet har varit att vissa typer av våld gällt mycket känsliga saker.
Därför anmälde offret sällan övergreppet, framför allt av rädsla för gärningsmannen, av omtanke om barnen och av lojalitet mot familjen.
Särskilt i dessa länder har tendensen att anmäla sexuella övergrepp vanligen varit låg.
Det faktiska antalet fall uppskattas vara fem till tio gånger högre än antalet anmälda fall.
Mycket ofta har kvinnor svårt att tala om våld, på grund av den chock de utsatts för eller av skam, och de tror inte att någon kan hjälpa dem.
Andra uppfattar inte ens händelsen som våld.
Därför instämmer jag med föredraganden Maria Carlshamre, som i sitt betänkande betonar att vi måste prioritera att öka medvetenheten om problemet i samhället i stort.
I betänkandet uppmanas regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att råda bot på den tystnad som råder kring våld mot kvinnor.
Våld kan inte vara en privatsak.
Det måste bli en offentlig fråga, en fråga som angår oss alla.
Omsorgsfull insamling av data är det enda sättet att nå fram till kärnan av detta allvarliga problem och bidra till att fokusera insatserna för att eliminera det.
Det är inte enbart frivilligorganisationer, medier och utbildningsinstitutioner som kan bidra till detta, utan alla vi som vägrar att tolerera ett så allvarligt samhällsproblem, ett problem som har blivit ett hinder i utvecklingen av ett demokratiskt samhälle.
Slutligen vill jag framföra mitt tack till föredraganden för hennes arbete.
